Al-Maʿarrī – När den blinde vägleder de seende : En analytisk studie av Risālat al-Ghufrān (Förlåtelsens brev)

Sammanfattning

Denna kandidatuppsats undersöker den syriske poeten och filosofen Abū al-ʿAlāʾ al-Maʿarrī (973–1057) med särskilt fokus på hans verk Risālat al-Ghufrān (Förlåtelsens brev). Studien utgår från frågan hur Al-Maʿarrī använder litterära uttrycksformer som ett indirekt svar på Ibn al-Qāriḥs brev, vilket innehåller både smicker och varningar. Genom att placera Ibn al-Qāriḥ som huvudperson i en satirisk resa genom paradiset och helvetet vänder Al-Maʿarrī rollerna: den varnande rösten blir själv föremål för granskning. Syftet är att analysera hur Risālat al-Ghufrān fungerar både som ett självständigt litterärt verk och som en ideologisk motberättelse. Uppsatsen belyser särskilt tre aspekter: (1) hur Al-Maʿarrī kritiserar religiös och samhällelig dogmatism med hjälp av symbolik, ironi och berättande; (2) hur kunskap, språk och lärdom gestaltas genom Ibn al-Qāriḥs karaktär; samt (3) hur verket utnyttjar fiktionens ramberättelse för att iscensätta en intertextuell dialog med samtida och klassiska traditioner. Metodologiskt kombineras en hermeneutisk tolkningsram med närläsning och stilistisk analys, kompletterad av textkritiska utgåvor och sekundärlitteratur. Resultatet visar att Risālat al-Ghufrān inte enbart är en litterär fantasi utan även en subtil men skarp kritik av religiös retorik och intellektuellt hyckleri. På så vis framstår verket som ett centralt exempel på klassisk arabisk litteratur som fortsätter att provocera, utmana och fascinera än i dag.