Anestesisjuksköterskans intraoperativa smärtbedömning under generell anestesi – En observationsstudie

Sammanfattning

Bakgrund: Under generell anestesi saknar patienten förmåga att verbalt kommunicera smärta. Anestesisjuksköterskan har därför ett centralt ansvar att identifiera och behandla nociceptiva stimuli för att förebygga fysiologisk stress och postoperativa komplikationer. Den intraoperativa smärtbedömningen baseras i stor utsträckning av vitalparametrar. Motiv: Då fysiologiska parametrar som puls och blodtryck är ospecifika och kan påverkas av flera faktorer utöver nociception, samtidigt som en universell standard för objektiv smärtbedömning under generell anestesi saknas, är det angeläget att belysa hur denna komplexa kliniska bedömning genomförs i praktiken. Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur anestesisjuksköterskor intraoperativt övervakar och bedömer smärta hos patienter som genomgår kirurgiska ingrepp under generell anestesi. Metod: En observationsstudie med uppföljande frågor genomfördes vid en operationsavdelning i norra Sverige. Totalt observerades tio anestesisjuksköterskor under pågående kirurgiska ingrepp. Datainsamlingen genomfördes utifrån ett strukturerat observationsprotokoll som omfattade registrering av fysiologiska parametrar samt anestesisjuksköterskornas resonemang. Resultat: Resultatet visade att hemodynamiska parametrar, främst puls och blodtryck, utgjorde den grunden för smärtbedömning i samtliga observationer. Dessa kompletterades ofta med kontroll av pupillreaktioner. Bedömningen baserades på en sammanvägning av fysiologiska tecken och kliniskt omdöme, där en uteslutningsmetod tillämpades. Detta innebär att alternativa orsaker till fysiologiska förändringar systematiskt uteslöts för att kunna relatera reaktionen till nociception snarare än annan fysiologisk påverkan. Arbetssättet var likartat oberoende av operation, medan yrkeserfarenhet påverkade förmågan att tolka och identifiera kliniska mönster. Konklusion: Intraoperativ smärtbedömning under generell anestesi kräver en hög grad av erfarenhetsbaserad kompetens, då objektiva mätmetoder är begränsade. Resultatet indikerar att team kommunikation och proaktiv dialog med operatören utgör viktiga säkerhetsbarriärer för att hantera osäkerheten i de fysiologiska parametrarna och därigenom säkerställa en god anestesiologisk omvårdnad.