Användning av antidepressiva läkemedel för behandling av BPSD vid Alzheimers sjukdom : En litteraturstudie med fokus på behandlingseffekter, risker och klok läkemedelsanvändning

Sammanfattning

Alzheimers sjukdom är en demenssjukdom som beräknas påverka 100 000 svenskar. Sjukdomen påverkar minne, förståelse, språk, uppmärksamhetsförmåga, resonemangsförmåga och förmåga att bedöma risk. Sjukdomsförloppet är långsamt och det är främst äldre som drabbas. Beteendemässiga och psykiska symtom vid demens, förkortat BPSD, innefattar alla neuropsykiatriska symtom som en person med demenssjukdom kan uppvisa under sitt sjukdomsförlopp. Vanliga psykiatriska symtom innefattar bland annat agitation och depression vilket kan leda till beteendemässiga symtom som aggressivitet, vandring och störd dygnsrytm. Trots att depressioner och ångestsjukdomar är de absolut vanligaste psykiska folksjukdomarna är de dåligt förstådda och de behandlingsalternativ som anses lämpliga och erbjuds till för övrigt friska vuxna är många gånger inte lämpliga eller rent ut sagt kontraindicerade för äldre patienter och de med Alzheimers sjukdom. Akuta korttidsbehandlingar som bensodiazepiner och antihistaminer medför besvärliga biverkningar och har negativ påverkan på den kognitiva funktionen. Antidepressiva mediciner som mirtazapin, citalopram, escitalopram och sertralin rekommenderas som ett förebyggande alternativ men deras effektivitet och säkerhet för multisjuka äldre är tveksam, speciellt då dessa patienter ofta redan behandlas med ett flertal läkemedel. Detta leder till en problematik med polyfarmaci som ofta inte är fördelaktig ur ett hälsoekonomiskt perspektiv eller gynnsamt för patientens livskvalitet. Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka huruvida mirtazapin, citalopram, escitalopram eller sertralin är effektiva läkemedel för att behandla symtom associerade med BPSD samt att utvärdera läkemedlens säkerhetsprofil och framförallt påverkan på patienternas kognitiva funktion. Arbetet är baserat på en litteratursökning i databasen PubMed via Linnéuniversitetets bibliotek vilket resulterade i fem relevanta studier. Analysen av de utvalda studierna baserades på tre aspekter, läkemedlets effektivitet i att lindra BPSD symtom, säkerhetsprofil med beaktning på biverkning och läkemedlets påverkan på kognitiv funktion. En av studierna visade att behandling med citalopram ledde till statistiskt signifikant förbättring av symtomen associerade med BPSD men denna studie visade också ett oroväckande samband mellan läkemedlet och förlängt QT-intervall. Ingen annan studie kunde påvisa en statistisk signifikant effekt på BPSD-symtomen. Läkemedlen hade överlag god säkerhetsprofil och minimal påverkan på kognitiv funktion men risk-effekt sambandet är fortfarande ogynnsam då effekten är bristande för samtliga läkemedel. Sammanfattningsvis var läkemedlen inte lämpliga för behandling av BPSD vid Alzheimers sjukdom. Denna slutsats erhölls genom att analysera symtomlindring, säkerhet och påverkan på kognitiv funktion. En djupare och mer nyanserad analys skulle kunna göras baserat på fler utfallsvariabler och med större beaktande till studiepopulationens karaktärsdrag. Den fortsatta förskrivningen av dessa läkemedel för att behandla BPSD är betänklig och en del i problematiken kring polyfarmaci. Det krävs fler studier kring BPSD för att hitta ett lämpligt sätt att behandla sjukdomstillståndet då det nuvarande tillvägagångssättet är bristfällig.