“Alla dagar i veckan bjuder jag på ett ballerinakex med en zyprexa velotab under istället för att en intagen löper amok”: En studie i användandet om formellt och informellt tvång gentemot demenssjuka och den rättssäkerhetsproblematik som riskerar att uppstå.

Sammanfattning

Frågor som rör äldre och äldreomsorg är ständigt samhällsaktuella ämnen till följd av många länders allt åldrande befolkning. I takt med stigande ålder ökar risken att drabbas av demenssjukdom, vilket försämrar en individs kognitiva funktioner. Många av dessa individer får sina behov tillgodosedda under omsorgens försorg men lagen om psykiatrisk tvångsvård öppnar upp för möjligheten att med demenssjukdom och utåtagerande beteende bli föremål för tvångsvård. Syftet med denna uppsats är att belysa en ofta understuderad fråga och med en kritisk utgångspunkt sätta tvångsvården i relation till rättssäkerhet och proportionalitet. Som metod används dels en historisk tillbakablick över psykiatrisk tvångsvård, dels en doktrinell insamling av centrala rättighetsbegrepp och forskning över ämnet samt dels en fokusgruppsintervju med yrkesverksamma för insamlande av data. Resultatet ger till stor del stöd för hypotesen att om samhället på alla vård- och omsorgsnivåer fungerar väl kan detta med största sannolikhet förhindra tvångsinläggningar.