Användning av små idisslare för bekämpning av ogräs och invasiva växter

Sammanfattning

Ogräs och invasiva växter kan ibland påverka lantbruk, djur och natur negativt när de uppkommer i bland annat vallar och beten. Problemen de för med sig kan framförallt vara störningar av ekosystem och den biologiska mångfalden, men också förgiftning eller andra skador på betesdjur. Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka i vilken utsträckning små idisslare kan användas för att bekämpa eller kontrollera ogräs och invasiva växter som är vanliga i Sverige. De granskade arterna i detta arbete är krusskräppa (Rumex crispus), stånds (Jacobaea vulgaris/Senecio jacobaea) och jätteloka (Heracleum mantegazzianum). Små idisslare kan bryta ner många vanliga gifter som kan förekomma i oönskade växter, såsom oxalat i krusskräppa eller pyrrolizidinalkaloider i stånds. Getter har visat sig vara effektiva i bekämpning av krusskräppa med intensivt betande och kan rimligtvis användas även till de andra två växterna. Får kan användas till bekämpning av både stånds och jätteloka men är känsligare för oxalat än getter. Betesmetod och betestryck kan påverka effektiviteten av bekämpningen med betesdjur. Litteraturstudien visar på fördelar med användning av små idisslare för bekämpning av ogräs, men litteraturen är begränsad och något skild i förhållande till myndigheters rekommendationer. Fler studier behövs för att fastställa exakt vilka ogräs som respektive djur kan konsumera utan att ta skada. Även mer försök för att se långvariga effekter av bekämpningsmetoden är önskvärt.