Artificiell intelligens i medicinsk diagnostik : En studie om AI:s påverkan på kliniskt beslutsfattande

Sammanfattning

Denna studie undersöker hur integrationen av artificiell intelligens (AI) påverkar beslutsfattandet inom medicinsk diagnostik, med fokus på läkarnas och vårdpersonalens erfarenheter i kliniska miljöer. Genom en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer samlades data in från specialister inom radiologi, ögonmedicin, internmedicin och klinisk fysiologi, samt röntgensjuksköterska, för att analysera både tekniska, kognitiva och organisatoriska aspekter av AI-användning. Studien utgår teoretiskt från Technology Acceptance Model (TAM) och organisatorisk sensemaking, vilket möjliggör en förståelse för såväl teknikacceptans som de tolkande processer som påverkar hur AI används i praktiken. Resultaten visar att AI främst fungerar som ett stödverktyg snarare än en självständig beslutsfattare, och att tillförlitligheten upplevs som situationsberoende, där mänsklig expertis och kritiskt tänkande fortfarande är avgörande. Studien identifierar centrala utmaningar kopplade till etik, ansvar och kompetensförlust samt belyser behovet av att integrera teknisk och etisk utbildning i framtidens läkarutbildning. Acceptansen för AI i vården är generellt försiktig men positiv, särskilt när tekniken används på ett sätt som stärker snarare än ersätter det mänskliga omdömet. Studien bidrar därmed med viktiga insikter om hur AI:s potential kan realiseras på ett ansvarsfullt och effektivt sätt inom svensk sjukvård.