Återställs quadriceps- och hamstringsstyrka efter främre korsbandsrekonstruktion? : En pilotstudie

Sammanfattning

Syfte: Det primära syftet med detta arbete var att undersöka om styrkan i quadriceps och hamstrings återställs hos individer efter 12 månaders korsbandsrehabilitering. Det sekundära syftet var att jämföra dessa styrkenivåer med en frisk kontrollgrupp. Metod: En tvärsnittsstudie genomfördes där deltagare i operationsgruppen (n=10) och kontrollgruppen (n=10) testades avseende maximal isometrisk knäextensions- och knäflexionsstyrka. Muskelstyrkan mättes med hjälp av en dynamometer. Resultat: Fyra av de tio testade deltagarna i operationsgruppen hade Limb Symmetri Index (LSI) <90% i antingen quadriceps eller hamstrings 12 månader efter operationen. I operationsgruppen var medelvärdet för quadricepsstyrka lägre på den opererade sidan jämfört med den friska sidan (quadriceps: 3,1 Nm/kg jämfört med 3,3 Nm/kg; p = 0,03) men ingen signifikant skillnad för hamstringsstyrka (hamstrings: 1,6 Nm/kg jämfört med 1,7 Nm/kg; p = 0,051). I kontrollgruppen sågs ingen signifikant skillnad avseende muskelstyrka mellan dominant och icke dominant ben (quadriceps: 3,0 Nm/kg i dominant ben jämfört med 2,9 Nm/kg i icke dominant ben, hamstrings: 1,4 Nm/kg bilateralt, p>0,05). Deltagarna i operationsgruppen hade ett medelvärde av LSI på 96% i quadriceps och 93% i hamstrings och en H/Q-kvot på 53% respektive 54%. Inga statistiskt signifikanta skillnader avseende muskelstyrka i quadriceps och hamstrings kunde noteras mellan grupperna. Konklusion: Quadricepsstyrkan var signifikant lägre på den opererade sidan jämfört med den friska hos individer 12 månader efter främre korsbandsrekonstruktion. Fyra av de tio testade deltagarna hade dessutom ett LSI-värde under 90 % i antingen quadriceps eller hamstrings och uppfyllde därmed inte standardkriterierna (LSI ≥90%) för återgång till idrott 12 månader efter korsbandsrekonstruktionen. Deltagarna i operationsgruppen uppvisade högre relativ (till kroppsvikt) extensions- och flexionsstyrka än kontrollgruppen. Utifrån dessa resultat kan det ifrågasättas i vilken utsträckning normativa referensvärden från friska individer är relevanta vid bedömning av återgång till idrott, men resultaten från detta arbete bör tolkas med försiktighet med tanke på det begränsade antalet deltagare.