Att förstå AI-litteracitet: : En scoping review om begreppets innebörd och pedagogiska principer

Sammanfattning

Denna studie undersöker hur samtida forskning definierar och beskriver AI-litteracitet, med särskilt fokus på lärande, reflektion och reglering. Syftet är att tydliggöra vilken kunskap och vilka förmågor som förknippas med begreppet samt hur det kan förstås genom lärande och pedagogisk praktik. Studien genomfördes som en scoping review av 25 vetenskapliga artiklar. Litteratursökningen genomfördes i ERIC, Scopus och Web of Science och omfattade engelskspråkiga, vetenskapligt granskade artiklar publicerade 2016–2026. Analysen var tematisk och utgick från ett teoretiskt ramverk baserat på metakognition och självreglerat lärande. Resultatet visar att AI-litteracitet återkommande omfattar teknisk förståelse, praktisk användning, kritisk värdering, interaktion och reflektion. Kompetens och praktisk användning framträder som den tydligaste tyngdpunkten, medan interaktion och kritisk värdering också ges betydande utrymme. Analysen visar ett glapp mellan definition och användning. I formella definitioner delas begreppet ofta upp i komponenter. I beskrivningar av användning tar arbetet med AI i stället form som en iterativ process där användaren formulerar, prövar, granskar och justerar sitt arbete utifrån systemets respons. Studiens slutsats är att AI-litteracitet inte bara bör förstås som en uppsättning individuella kompetenser, utan som reglerad och reflekterande användning av kunskap i mötet med tekniken. Studien bidrar med principer för AI-användning i utbildning som kan stödja utformningen av undervisning, uppgifter och examinationer där studenters AI-litteracitet blir observerbar genom hur de planerar, dokumenterar, granskar och justerar sin användning av AI.