Att förstå och bemöta matematikångest i undervisning : Erfarenheter från speciallärare och specialpedagoger med matematisk kompetens

Sammanfattning

Matematikångest är ett fenomen som kan påverka elevers lärande, självkänsla och deltagande i matematikundervisningen. För att öka förståelsen för hur matematikångest kan upptäckas och bemötas i skolans praktik undersöker denna studie matematikångest med fokus på lärmiljöns betydelse. Studien utgår från ett relationellt perspektiv där svårigheter förstås som något som uppstår i samspelet mellan individ och omgivning. En kvalitativ ansats användes och data samlades in genom semistrukturerade intervjuer med tretton speciallärare och specialpedagoger med matematisk kompetens från högstadie- och gymnasieskolor. Det insamlade materialet analyserades med tematisk analys. Resultatet visar att matematikångest uttrycks genom bland annat undvikandebeteenden, negativa självuppfattningar samt svårigheter kopplade till kognitiva och emotionella faktorer. Lärmiljön framträder som betydelsefull, där särskilt psykosociala och pedagogiska faktorer kan bidra till att förstärka eller minska matematikångest. Relationer mellan lärare och elev lyfts fram som centrala för att identifiera och bemöta matematikångest. Resultatet visar även att specialpedagogiska arbetssätt, såsom tydlig struktur, anpassningar och gradvisa arbetssätt som minskar undvikandebeteenden, kan stödja elever i deras lärande. Slutsatsen är att matematikångest bör förstås som ett komplext fenomen där individuella och kontextuella faktorer samverkar. Ett relationellt och förebyggande arbete samt utveckling av lärmiljön framstår som betydelsefullt för att minska matematikångest i undervisningen.