Att tolka det hållbara : fondförvaltares meningsskapande kring social ESG-data under osäkerhet

Sammanfattning

Hållbarhetsintegrering har blivit en global standard inom finanssektorn, men området präglas fortfarande av en omfattande metodologisk osäkerhet och en brist på standardisering. Denna problematik är särskilt påtaglig inom den sociala dimensionen (S) av ESG, som till sin natur är kvalitativ och subjektiv. Syftet med denna uppsats är att undersöka vilken betydelse individuell ESG-läskunnighet har för hur fondförvaltare tolkar och integrerar sociala hållbarhetsaspekter i sina investeringsbeslut under osäkerhet. Studien utgår från en kvalitativ metod och bygger på nio semistrukturerade intervjuer med verksamma svenska fondförvaltare. Det teoretiska ramverket förenar legitimitetsteori, beslutsteori och teorin om meningsskapande för att analysera hur förvaltare navigerar mellan institutionella krav och kognitiva begränsningar. Resultaten visar att ESG-läskunnighet fungerar som den avgörande bryggan mellan osäker information och praktisk handling. Förvaltare hanterar en omfattande ”blackbox-problematik” genom att utföra personliga granskningar, så kallade ”sanity checks”, där mänsklig kontextualisering och professionellt omdöme väger tyngre än automatiserade betyg från externa dataleverantörer. Vidare belyser studien hur externa chocker, såsom geopolitisk instabilitet och kriget i Ukraina, tvingar fram ett retrospektivt meningsskapande där tidigare etiska sanningar omförhandlas för att upprätthålla organisatorisk legitimitet. Uppsatsen konkluderar att den sociala dimensionens inneboende subjektivitet gör förvaltarens individuella tolkningsförmåga till en kritisk skyddsmekanism mot felaktiga beslut. Studien bidrar med insikten att full standardisering inte ses som odelat önskvärd av praktiker, då ESG-tolkning i grunden förblir ett hantverk där människan fungerar som den slutgiltiga kontrollstationen.