Barn som anhöriga på en intensivvårdsavdelning : En litteraturstudie

Sammanfattning

Bakgrund: Barn som besökare på en intensivvårdsavdelning är ganska nytt förekommande, men har blivit mer vanligt. Många intensivvårdssjuksköterskor upplever dock att de saknar kompetens och stöd för att bemöta barn som anhöriga. Det finns också en osäkerhet bland hälso- och sjukvårdspersonal huruvida barn gynnas eller stressas av att se närstående vårdas i miljön på en intensivvårdsavdelning. Barn som inte tillåts vara delaktiga i vården av en närstående kan reagera med känslor av ensamhet, maktlöshet och övergivenhet. Syfte: Att beskriva barn som anhöriga på en intensivvårdsavdelning, ur barnets och intensivvårdssjuksköterskans perspektiv. Metod: En systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats baserad på vetenskapliga artiklar och ett induktivt förhållningssätt. Resultat: Resultatet visar att barn som anhöriga har behov av att se med egna ögon, behov av information och förberedelse samt behov av en normal vardag. Intensivvårdssjuksköterskorna beskriver att det finns ett behov av att stötta och motivera föräldrar, att vägleda det enskilda barnet men att det ofta saknas förutsättningar för att involvera barn som anhöriga. Slutsats: Det är viktigt att barn involveras i vården av en närstående på en intensivvårdsavdelning för att förhindra negativa konsekvenser nu, men även senare i livet. Det behövs stöd och förutsättningar med tydliga riktlinjer för intensivvårdssjuksköterskan att förhålla sig till när det gäller barn som anhöriga. Med en vårdande kommunikation kan intensivvårdssjuksköterskan lindra ett onödigt lidande och upprätta en gemenskap vilket gynnar alla inblandade.