Barn som bevittnar våld – från osynliga till erkända brottsoffer : En kvalitativ intervjustudie om socialarbetares och polisers upplevelse av arbete och samverkan efter införandet av barnfridsbrottslagen

Sammanfattning

Studien bygger på 6 kvalitativa intervjuer med socialarbetare och poliser med syfte att undersöka hur yrkesprofessionella beskriver sitt arbete och samverkan kring barn som bevittnat våld. Dessutom har det undersökts huruvida de professionella upplever att det har skett en förändring i deras arbete efter införandet av barnfridbrottslagen. Under analysen har Lipskys teori om gräsrotsbyråkrati samt Paynes teori om paradigm inom socialt arbete använts. Resultatet har analyserats utifrån en tematisk analysmetod. Studien visade att det finns tydliga och väl fungerande rutiner för arbete och samverkan men att rutinerna varierar mellan kommuner och verksamheter. Yrkesgruppernas arbete påverkas i stor utsträckning av deras varierande handlingsutrymme som kan leda till etiska dilemman. Sedan lagändringen 2021 upplever de yrkesprofessionella att barnperspektivet beaktas i större utsträckning och att handlingsutrymmet ökat så att man har möjlighet att hjälpa fler utsatta barn. Samverkan via samråd är en central del av arbetet med barnfridsbrott men vissa respondenter upplever att detta försvåras på grund av sekretess. Respondenterna lyfter även ett behov av nationella enhetliga rutiner för de olika verksamheterna som arbetar med barnfridsbrott för att underlätta samverkan samt för att säkerställa att barn i hela Sverige får samma hjälp och stöd.