Behovet av säkerhetsinbyggd design i digital marknadsföring

Sammanfattning

Introduktion: I takt med AI:s utveckling och datainsamling inom digital marknadsföring har konsumentdata blivit en alltmer betydande resurs för företag att analysera och dra nytta av. Existerande regelverk som GDPR avser att skydda individers data, men i praktiken begränsas konsumenternas möjlighet att utöva sina rättigheter. Detta väcker frågan om proaktiva skyddsmekanismer, som säkerhetsinbyggd design, eller på engelska Secure by Design (SbD), kan komplettera befintliga regelverk för att stärka konsumenternas kontroll över sin data inom digital marknadsföring och AI. Forskningsfråga: Studiens forskningsfråga är: Hur förhåller sig konsumenter till datainsamling inom digital marknadsföring med hjälp av AI, och hur överensstämmer deras förväntningar med principerna inom säkerhetsbyggd design? Metod: Studien utgick från en kvalitativ forskningsmetod där intervjuer användes som datainsamlingsmetod. Nio respondenter valdes genom ett bekvämlighetsurval bestående av unga vuxna och aktiva användare av digitala plattformar. Respondenterna tog del av frågor rörande deras medvetenhet om datainsamling, personalisering, tillit till företag, kännedom om regelverk samt deras egna preferenser kring hur företag bör hantera personlig data. Den empiriska datan bearbetades sedan genom en tematisk analys där fem huvudteman och nitton subteman identifierades. Resultat: Resultaten indikerar att konsumenter har en ytlig medvetenhet kring datainsamling och förhåller sig passiva, inte av likgiltighet utan på grund av strukturella hinder som informationsasymmetri och bristande transparens. Trots att respondenterna saknade kännedom om SbD-konceptet stämde deras förväntningar kring dataskydd i hög grad överens med dess principer. Diskussion: Studien visar att konsumenternas förväntningar intuitivt överensstämmer med SbD-principerna, vilket tyder på att företag bör integrera dessa principer i sina digitala marknadsföringsprocesser och system. Anmärkningsvärt är att personaliseringsparadoxen inte uppstår vid datainsamlingen i sig utan när den synliggörs i form av riktad reklam. Studien begränsas av ett litet urval av nio unga vuxna med liknande digital bakgrund, vilket innebär att resultaten inte kan generaliseras. Framtida forskning bör undersöka dessa mönster kvantitativt med ett bredare urval samt studera hur företag praktiskt kan implementera SbD-principer för datainsamling inom digital marknadsföring.