Betesfeber hos får : situationen på Gotland

Sammanfattning

Anaplasmos också kallad betesfeber är en infektion orsakad av fästingburna intracellulära bakterier ur släktet Anaplasma. I Sverige är Anaplasma phagocytophilum den vanligaste anaplasmaarten och påvisas hos idisslare i södra och mellersta Sverige. Andra anaplasmaarter, Anaplasma bovis och Anaplasma capra, har endast påvisats på Gotland. Anaplasma spp. kan infektera ett stort antal djur-arter samt människor med varierande sjukdomsbild och symtom. Anaplasma phagocytophilum sprids i Sverige med vanlig fästing (Ixodes ricinus) och bakterien infekterar granulocyterna hos de drabbade djuren. Denna studie fokuserar på anaplasmainfektion hos får på Gotland. Ett fåtal fall av anaplasma-infektion hos nötkreatur har också undersökts på grund av ett lågt antal inkomna prover från får. Under de senaste tio åren har problem med anaplasmos hos får och nötkreatur ökat i Sverige, framför allt på Gotland men även i södra och mellersta delarna av Sverige. Hos får drabbas främst lamm men sjukdom har även ökat hos vuxna djur. Vanliga symtom är hög feber, nedsatt allmäntillstånd, aborter, sepsis samt nedsatt immunförsvar vilket predisponerar för sekundärinfektioner. Syftet med studien var att undersöka förekomsten av A. phagocytophilum hos får och insamlade fästingar från betesmarker på Gotland. Fall av anaplasmainfektion hos nötkreatur har också ingått i studien. Studien bestod av fyra delar i) blod- och serumprover insamlade från får och nötkreatur med kliniskt misstänkt anaplasmos på Gotland under sommaren 2025. ii) Retrospektiva serumprover från får inom MV/CAE- kontrollprogrammet provtagna på Gotland 2024 och iii) värdsökande fästingar insamlade från betesmarker på Gotland under sommaren 2025 - analyserades med PCR för att under-söka förekomsten av A. phagocytophilum. iv) Obduktionsrapporter från får med konfirmerad ana-plasmos obducerade på Gotland, mellersta och södra delarna av Sverige användes för att kartlägga fynd och sjukdom. Ett blodprov från en sjuk kviga under sommaren 2025 visades vara positivt. Övriga prover (blod- och serumprover samt fästingar) var negativa för A. phagocytophilum. Sammanställningen av obduktionsrapporterna visade fynd vid obduktion av drabbade får. Vid obduktion sågs fynd som sepsis, pneumoni, cirkulatoriska rubbningar, endoparasitbörda, enterit, saminfektioner samt ana-plasma som enda fynd. Abort till följd av anaplasmos förekom även i obduktionsrapporterna. För vidare studier bör ett större antal blodprover från kliniska fall samt ett större antal fästingar analyseras. Faktumet att endast ett blodprov från en kviga var positivt visar att A. phagocytophilum förekommer på Gotland men att antalet blod- och serumprover samt antalet insamlade fästingar var för få för att kunna ange förekomst av anaplasmainfektion. Andra orsaker som kan ha påverkat resultatet är lagringen av proverna. Upprepad tining och frysning bör undvikas i vidare studier. Utvärdering av förekomst av antikroppar i blod och serum via ELISA skulle kunna användas för fortsatt arbete att kartlägga förekomst av bakterieexponering. Studien är en del av ett forskningsprojekt ”När lammen tystnar - aggressiv anaplasma ett ökande problem för våra betande får” där vidare studier och kartläggning av sjukdom, förekomst samt dess konsekvenser kommer att fortsätta.