Coping i relation till kognitiv beteendeterapi hos vuxna patienter med kroniska somatiska sjukdomar : en systematisk litteraturöversikt

Sammanfattning

Kroniska somatiska sjukdomar innebär ofta betydande psykologiska och sociala påfrestningar, där individens copingstrategier har stor betydelse för anpassning och livskvalitet. Samtidigt har coping i tidigare forskning ofta behandlats som en underliggande mekanism i psykologiska interventioner snarare än som ett självständigt analysområde, vilket skapar behov av en fördjupad förståelse av hur coping faktiskt beskrivs och utvecklas i relation till KBT-baserade interventioner.Syftet med studien var att sammanställa och analysera hur coping beskrivs i relation till kognitiv beteendeterapi (KBT) hos vuxna patienter med kroniska somatiska sjukdomar, med fokus på kvalitativa studier som belyser patienters erfarenheter inom hälso- och sjukvård. Studien genomfördes som en systematisk litteraturöversikt i enlighet med PRISMA. Databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO användes, och totalt identifierades 203 artiklar. Efter urvalsprocessen inkluderades 19 studier som uppfyllde inklusionskriterierna. Studiernas kvalitet granskades med stöd av SBU:s riktlinjer och analyserades med en induktiv reflexiv tematisk analys.Resultatet visade sju övergripande teman: kognitiv omstrukturering och förändrade tankemönster, acceptans och psykologisk anpassning, beteendeförändring och aktiv coping, självreglering, upplevd kontroll och tilltro till den egna förmågan, existentiella och identitetsrelaterade aspekter, sociala och relationella faktorer samt tillgänglighet och implementering av KBT i hälso- och sjukvården. Sammantaget framträder coping i relation till KBT som en dynamisk process där kognitiva, emotionella, beteendemässiga, existentiella och sociala aspekter samverkar.Studien visar att KBT kan bidra till att stärka och förändra copingstrategier hos patienter med kroniska somatiska sjukdomar, vilket i sin tur kan främja psykologisk anpassning. Resultaten bidrar till en fördjupad förståelse av coping som ett centralt fenomen i psykologiska interventioner och kan ha betydelse för utvecklingen av individanpassade psykosociala insatser samt socialt arbete inom hälso- och sjukvården.