Cybersäkerhet i lantbruket : digital sårbarhet och behov av stöd

Sammanfattning

Lantbruket har under senare år blivit mer beroende av uppkopplade och datadrivna system. Teknik som GPS-styrning, sensorer, stallautomation och fjärrsupport skapar möjligheter till ökad effektivitet, bättre beslutsunderlag och förbättrad arbetsmiljö. Samtidigt innebär denna utveckling ett beroende av fungerande nätverk, leverantörssystem och grundläggande cybersäkerhetsrutiner. Syftet med denna studie är att undersöka i vilken utsträckning svenska lantbrukare använder de digitala systemen, hur deras arbete med cybersäkerhet ser ut, hur de uppfattar risker och vilket stöd de efterfrågar för att minska sårbarheten. Studien bygger på en kombination av litteraturöversikt och en kvantitativ enkät. Resultatet visar att de studerade gårdarna i hög grad är digitaliserade, men att de grundläggande cybersäkerhetsåtgärderna inte tillämpas tillräckligt. Regelbunden säkerhetskopiering är begränsad, användning av unika lösenord och tvåfaktorautentisering är låg, få har separata nätverk och de flesta saknar en plan för hur IT-relaterade incidenter ska hanteras. Samtidigt är phishing och driftstörningar i leverantörstjänster relativt vanligt förekommande. Respondenterna uppvisar en förhållandevis låg riskuppfattning gällande den egna gården som potentiellt mål för cyberangrepp, trots att många bedömer att konsekvenserna av ett större systemavbrott skulle kunna bli allvarliga. Ett tydligt stödbehov identifieras, särskilt kring rutiner vid en incident, säkerhetskopiering, kontoskydd och nätverkssäkerhet. Checklista, rådgivning och kortare utbildningsinsatser efterfrågas mer än andra stöd och utbildningsformer. Cybersäkerhet i lantbruket bör ses som en socioteknisk fråga. Sårbarheten uppstår inte enbart på grund av tekniken, utan genom samspelet mellan teknik, användarbeteende, organisatoriska rutiner och externa beroenden till leverantörer och support. Lantbrukets digitalisering har gått snabbare än utvecklingen av dess grundläggande cybersäkerhetsrutiner. För att minska sårbarheten behövs verksamhetsnära, målgruppsanpassat och praktiskt stöd som gör det lättare för lantbrukare att genomföra enkla men effektiva säkerhetsåtgärder.