Den maieutiska funktionens förskjutning : Från kollektiva strukturer till den enskilda aktören i en ekonomistyrning präglad av AI

Sammanfattning

Bakgrund och problemdiskussion: Den snabba spridningen av artificiell intelligens (AI) förändrar både den tekniska infrastrukturen för ekonomistyrningen och de förutsättningar under vilka kunskap produceras i styrarbetet. Tidigare forskning beskriver detta som en epistemisk förskjutning från en deduktiv logik, där analysens utgångspunkt förskjuts från i förväg fastställda mått till en induktiv logik, där mönsteridentifiering sker direkt ur data. Samtidigt har ekonomistyrningens maieutiska funktion identifierats som central för att genom underlagens ofullständighet, professionellt omdöme och dialog producera gemensam förståelse snarare än färdiga svar. Det råder en empirisk kunskapslucka kring hur denna funktion formas och utmanas när AI-baserade underlag används i styrprocesserna. Syfte: Syftet med denna studie är att bidra till förståelsen av hur ekonomistyrningens maieutiska funktion formas och utmanas när AI-baserade underlag används i ekonomistyrningen. Detta görs genom att undersöka hur enskilda aktörer använder, tolkar och förhåller sig till AI-baserade underlag i sitt styrningsarbete, med särskilt fokus på att identifiera vilka spänningar som uppstår när en algoritmisk styrlogik möter den dimension av styrningen som aldrig i första hand handlat om att producera korrekta svar. Metod: Studien har genomförts som en kvalitativ och explorativ intervjustudie med ett tolkande perspektiv och en abduktiv ansats i form av systematic combining. Det empiriska materialet har samlats in genom tjugo semi-strukturerade intervjuer med aktörer i ledande och kvalificerade roller inom ekonomistyrning, verksamma i privata organisationer i Sverige. Urvalet har skett genom judgement sampling och eftersträvat variation i roll, hierarkisk nivå, bransch, organisationsstorlek och AI-mognad. Analysen har genomförts iterativt med stöd av studiens analytiska ramverk, som kombinerar två linser (en epistemisk och en infrastrukturell) för att kartlägga AI-användningens villkor, samt tre villkor som operationaliserar den maieutiska funktionen: ofullständighet, omdöme och dialog. Slutsats: Aktörerna använder AI i fyra konkreta moment: informationsinsamling, framtagande av prognoser och modeller, formulering och kommunikation av insikter samt synliggörande av mönster och avvikelser. AI accelererar och breddar det arbete aktörerna tidigare utförde manuellt, snarare än att ersätta det med en induktiv logik. Aktörerna behåller tolkningsföreträdet i ett mönster vi kallar den narrativa kulturens rangordningsfunktion, och förhållningssättet formas i ett tillstånd vi kallar inbäddning utan beslut, då aktörerna i praktiken får forma sina egna sätt att förhålla sig till AI. De spänningar som uppstår när AI möter den maieutiska funktionen är systematiska och pekar i samma riktning över alla tre villkor: den maieutiska funktionens form bevaras, medan dess strukturella bärande förskjuts mot den enskilda aktören. Detta är en konsekvens av den generativa AI:ns dialogiska karaktär och den organisatoriska avsaknaden av formella riktlinjer och forum.