Det rättsliga tomrummet i autonom krigföring: Kan autonoma vapensystem uppfylla Internationell Humanitär Rätts grundprinciper utan meningsfull mänsklig kontroll?

Sammanfattning

Autonoma vapensystem utmanar hur internationell humanitär rätt i grunden ska tillämpas och tolkas. Uppsatsen analyserar om helt autonoma vapensystem kan användas i enlighet med internationell humanitär rätt med särskilt fokus på principerna om distinktion, proportionalitet och försiktighet. Genom att behandla principerna som ett sammanhängande regelverk undersöks vilka rättsliga problem som uppstår när beslut om våld överlåts till tekniska system som saknar meningsfull mänsklig kontroll. Uppsatsens analys visar att autonoma vapensystem har betydande svårigheter att uppfylla de grundläggande principerna, särskilt i komplexa stridssituationer där kontextuella och värdebaserade bedömningar krävs. Uppsatsen utreder även begreppet meningsfull mänsklig kontroll som är centralt i de internationella debatterna kring autonoma vapensystem och dess betydelse för att internationell humanitär rätt ska kunna tillämpas i praktiken vid användning av dessa typer av system. Genom exempel från konflikten i Gaza illustreras hur AI-baserade system redan påverkar målval och beslutsprocesser i modern krigföring. Slutsatsen är att avsaknaden av gemensamma och bindande regler för mänsklig kontroll vid användning av autonoma vapensystem riskerar att skapa ett rättsligt tomrum i internationell humanitär rätt, något som i förlängningen kan försvaga skyddet för civila i väpnade konflikter.