Etisk djuredik: En legaletisk kritik av Sveriges antropocentriska djurskydd som det mänskliga samhällets moraliska snuttefilt

Sammanfattning

Redan i slutskedet av 1900-talet låg Sveriges djurskydd i framkant och var ett av de mer etiska i världen och svenskar tenderar generellt sett att finna tröst i vetskapen om att djur i Sverige behandlas etiskt, lagligt och rättvist. Men är det verkligen så? Djurskyddet i svensk lag är omfattande och gör en poäng av att representera medborgarnas moral. Eller åtminstone ger det sken av det. Genom att jämföra förarbeten med djurrättsfilosofers ståndpunkter kan man känna igen logiken och värderingarna bakom några av lagens grundsatser. Trots dessa lovord kan man, när man läser mellan raderna och alla undantag, se en tydlig diskrepans som separerar den konstaterade etiska djurskyddsstandarden från det skydd som i verkligheten beviljas. En brist som orsakas av att mänskliga intressen i slutändan prioriteras framför djurskyddets huvudsakliga syfte. Denna diskrepans mellan lag och praktik tillåter en behandling av djur som inte representerar folkets moral. På så sätt är de etiska fundamenten i lagen bara tomma ord till läsaren som vilseleder och fungerar som en moralisk snuttefilt. Den systematiska diskrimineringen och utnyttjandet av djur är därför fortfarande en verklighet i Sverige. Precis som med kvinnors och slavars rättigheter måste vi därför fråga oss, kan verklig etisk rättvisa uppnås i ett system som fortfarande tjänar på att exploatera, förtrycka och döda andra?