Diabetes mellitus och parodontit : Diabetes mellitus och parodontit

Sammanfattning

Bakgrund: Diabetes mellitus är en kronisk metabol sjukdom med ökande global prevalens och kan leda till allvarliga komplikationer såsom hjärt-kärlsjukdom, njursvikt och neuropati. Personer med diabetes har dessutom en ökad risk för parodontit, en inflammatorisk sjukdom i tandens stödjevävnader som är kopplad till bakteriell biofilm och som förvärras vid bristande glykemisk kontroll. Syftet: Syftet var att undersöka sambandet mellan parodontit och diabetes, med särskilt fokus på de dubbelriktade mekanismer som förklarar hur dessa sjukdomar påverkar varandra. Metod: Litteraturöversikt baserades på artikelsökningar i databaserna CINAHL och MEDLINE med kombinationer av MeSH-termer och fritext relaterade till diabetes mellitus och parodontal sjukdom. Endast peer-reviewed originalartiklar på engelska, publicerade under de senaste tio åren, med studier på människor och tillgång till fulltext inkluderades. Resultat: Diabetes och parodontit har ett dubbelriktat samband där inflammation och insulinresistens är centrala. Studierna visar att dålig blodsockerkontroll förvärrar parodontit, men att parodontal behandling (som SRP) signifikant kan sänka HbA1c-nivåerna, särskilt vid utgångsvärden ≥ 58 mmol/mol (≥ 7,5 procent) Saliv Biomarkörer som RAGE och aMMP-8 har visat sig vara effektiva för att övervaka både oral och metabol hälsa. Slutsats: Det finns ett dubbelriktat samband mellan parodontit och diabetes. Parodontal inflammation kan försämra den metabola kontrollen, medan dålig glykemisk kontroll kan öka vävnadsnedbrytningen. Parodontal behandling kan även bidra till sänkt HbA1c och bör därför ses som en del av diabetesvården.