Distriktssköterskans möjligheter att lindra smärta hos personer med svårläkta sår : En systematisk litteraturöversikt

Sammanfattning

Abstrakt Bakgrund: Svårläkta sår utgör ett omfattande vårdproblem som påverkar patientens livskvalitet och innebär långvariga, resurskrävande insatser inom vården. Distriktssköterskan har en central roll i bedömning och behandling av dessa sår, där smärta är en vanlig komplikation som kan försvåra sårläkningen och öka patientens lidande. Syfte: Syftet var att undersöka distriktssköterskans möjligheter att lindra smärta hos personer med svårläkta sår. Metod: En systematisk litteraturöversikt genomfördes med inkludering av både kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga artiklar. Datainsamling skedde med en systematisk litteratursökning i databaserna CINAHL, PubMed och Web of Science, kompletterat med en manuell sökning via opengrey.eu, Google och Rikssår. Urvalet baserades på fördefinierade inklusions- och exklusionskriterier. Artiklarna kvalitetsgranskades med stöd av Caldwells et al. (2011) granskningsmallar för kvalitativa och kvantitativa studier. Analysen genomfördes enligt Bettany-Saltikov och McSherry (2024), vilket möjliggjorde en systematisk syntes av studiens resultat. Resultat: Analysen av 14 vetenskapliga artiklar resulterade i två kategorier Hinder för smärtlindring och Strategier för smärtlindring. Patienter med svårläkta sår upplevde ofta betydande sårsmärta, särskilt vid debridering och omläggning, där både farmakologiska och icke-farmakologiska strategier samt en god vårdrelation minskade smärtupplevelsen. Hinder för smärtlindring var bristande följsamhet hos patienterna, otillräcklig patientutbildning och brister inom vården. Slutsats: Distriktssköterskans möjlighet att lindra smärta hos patienter med svårläkta sår påverkas av smärtbedömning, vårdrelationens kvalitet, klinisk kompetens och förståelse för patientens livsvillkor. Effektiv smärtlindring kräver individuellt anpassade insatser, vilket understryker betydelsen av personcentrerad vård. Strukturella utmaningar påverkar vårdens kvalitet och understryker vikten av kontinuitet och helhetssyn i smärtlindrande arbete.