Distriktssköterskors erfarenheter av att vårda patienter med demenssjukdom i primärvården : En litteraturöversikt med systematisk ansats

Sammanfattning

Bakgrund: Demenssjukdomar är ett växande folkhälsoproblem och innebär ökade krav på primärvården. Personer med demenssjukdom har ofta komplexa och föränderliga vårdbehov, vilket ställer höga krav på kontinuitet, samordning och personcentrerad vård. Inom distriktssköterskans profession är det en grundläggande uppgift att identifiera vårdbehov, samordna insatser och att vara ett stöd både för patienter och anhöriga. Syfte: Syftet var att belysa distriktssköterskors erfarenheter av att vårda patienter med demenssjukdom i primärvård. Metod: Metoden var en litteraturöversikt med systematisk ansats. Databassökningar gjordes i databaserna Cinahl, PubMed och PsycInfo. Totalt inkluderades 15 vetenskapliga orginalartiklar som analyserades med tematisk analys enligt Thomas och Harden’s metod. Resultat: Tre huvudteman identifierades: Kommunikation vid demenssjukdom, Samarbete vid demenssjukdom samt Vårdmiljöns betydelse och organisatoriska förutsättningar. Resultatet visade att kommunikationen med patienter och närstående var både betydelsefulla och utmanande. Samarbete med närstående och andra professioner framstod som viktigt för att möjliggöra personcentrerad vård. Organisatoriska faktorer såsom tidsbrist, begränsade resurser och bristande kontinuitet påverkade möjligheten att erbjuda en individanpassad och en kvalitativ vård negativt. Etiska utmaningar och emotionell belastning beskrevs i komplexa vårdsituationer. Slutsats: Vården av personer med demenssjukdom i primärvården är komplex och ställer höga krav på distriktssköterskans kompetens, kommunikationsförmåga och samordnande funktion. Organisatoriskt stöd, kontinuitet och tillräckliga resurser är avgörande för att möjliggöra en personcentrerad och säker demensvård inom primärvården.