Drivved och dubbelhet : Funktionsvariation, identitet och berättande i Majgull Axelssons Aprilhäxan

Sammanfattning

Majgull Axelssons roman Aprilhäxan (1997) utgör ett centralt verk för den som vill analysera funktionshinder, identitet och makt i samtida svensk litteratur. Denna uppsats undersöker hur funktionsvariation och utanförskap gestaltas genom huvudkaraktären Desirée, och hur dessa teman påverkar romanens berättarstruktur och tematik på övergripande och detaljerad nivå. Med utgångspunkt i narratologiska teorier (Booth, Phelan), begreppet ”narrativ protes” (Mitchell & Snyder) och Rosemarie Garland-Thomsons analys av den extraordinära kroppen, analyseras hur Desirées subjektiva erfarenheter – särskilt i relation till modern och systrarna – driver berättelsen framåt. Uppsatsen visar att funktionsvariation i Aprilhäxan inte bara är ett tema utan en aktiv narrativ resurs, som möjliggör en djupare kritik av samhälleliga normer kring normalitet, värde och tillhörighet. Genom att låta Desirée ta kontroll över sitt eget narrativ och iscensätta systrarnas möte, problematiserar Axelsson gränserna mellan offer och aktör, och visar hur kroppen kan vara både en plats för utsatthet och för motstånd och mening.