Effekten av tirzepatid jämfört med semaglutid på viktminskning hos vuxna med obesitas : En litteraturstudie

Sammanfattning

Bakgrund: Obesitas är ett kroniskt sjukdomstillstånd och ett globalt hälsoproblem. Obesitas innebär ett BMI på 30 eller högre hos vuxna som tyder på en stor ansamling av fett i kroppen som kan vara hälsofarlig. Det finns olika anledningar till att obesitas uppstår såsom störningar i den homeostatiska mekanismen, genetiska faktorer, fysisk inaktivitet eller läkemedelsanvändning. Detta gör att det inte är adekvat att avgöra att obesitas enbart beror på högt kaloriintag utan även defekter i fysiologiska mekanismer. Idag finns det flertalet farmakologiska behandlingar för obesitas, såsom tirzepatid som är en glukosberoende insulinotropisk polypeptid (GIP)-receptoragonist och glukagonliknande peptid-1(GLP-1)-receptoragonist och semaglutid som är en GLP-1-receptoragonist som nyttjas som tilläggsbehandling till fysisk aktivitet och minskat kaloriintag. Syfte: Syftet med examensarbetet var att fördjupa kunskapen samt förståelsen om tirzepatid och semaglutid vid behandling av obesitas hos vuxna, likaså analysera om det finns en betydande skillnad i deras effekt. Metod: Examensarbetet är baserat på fem vetenskapliga studier som sökts ut via databasen Pubmed. Fem olika sökningar genomfördes med följande sökord [”tirzepatide”, ”semaglutide” och ”obesity”], [”semaglutide”, ”tirzepatide”, ”obesity” och NOT ”type 2 diabetes”], [”tirzepatide” och ” obesity”] samt [”semaglutide”, ”obesity”samt NOT ”type 2 diabetes”] och [”semaglutide vs tirzepatide weight loss”]. Vid samtliga sökningar användes filtren ”clinical trial” och ”randomized controlled trial” samt tidsintervallet 2021–2026.ChatGPT har enbart använts för översättningssyfte. Resultat: Studie 1 uppvisade att tirzepatid-gruppen hade en genomsnittlig viktminskning på -20,2% jämfört mot -13,7% med semaglutid. Studie 2 visade att tirzepatid hade en medelviktreducering på -16,5% gentemot -14,1% för semaglutid. Studie 3 resulterade i en genomsnittlig viktminskning på -16% till -22,5% beroende på tirzepatid dosering medan placebo hade -2,1%. Studie 4, vid vecka 68 var det en medelviktminskning på -14,9% med semaglutid jämfört mot -2,4% hos placebo. Studie 5, visade att tirzepatid behandlingen var effektivare jämfört med semaglutid. Efter ett år var medel viktförändringen cirka -18% i tirzepatidgruppen och – 10% med semaglutid, hos deltagarna utan diabetes. Utifrån studiernas resultat, så verkar tirzepatid kunna bidra till större viktminskning än semaglutid. Slutsats: Tirzepatid har visat en betydande skillnad vid behandling av obesitas och bidragit till en större viktreducering i jämförelse med semaglutid. Detta kan eventuellt bero på att tirzepatid verkar på GLP-1- samt GIP-receptorn och därmed förstärkt effekt. För att utvärdera tirzepatids effekt och säkerhet på längre sikt krävs det ytterligare forskning