Effekter av begränsad urmjölkning efter kalvning : fokus på kalvningsförlamning

Sammanfattning

Kalvningsförlamning är en relativt vanlig metabolisk sjukdom som främst drabbar mjölkkor i samband med kalvning. Denna sjukdom orsakar både minskad produktion och ekonomiska förluster för lantbrukare. Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka om begränsad urmjölkning efter kalvning kan vara en effektiv metod för att minska risken för kalvningsförlamning. Vidare skulle denna litteraturstudie även undersöka om begränsad urmjölkning har andra effekter på korna samt hur kalciumbalansen påverkas. Vissa av de undersökta studierna kom fram till att begränsad urmjölkning inte påverkade kalciumbalansen, och andra kom fram till att kalciumbalansen blev bättre. Några studier visade även att risken för kalvningsförlamning inte minskar med hjälp av begränsad urmjölkning. Däremot hade begränsat urmjölkade kor lägre BHB och lägre risk för att få hyperketonemi jämfört med kor som blivit fullständigt urmjölkade. Mjölkavkastning, mjölksammansättning och juverhälsa hos korna påverkades inte heller negativt av begränsad urmjölkning. Begränsad urmjölkning leder även till en minskad risk för att korna ska få sämre hull eller hamna i negativ energibalans. Variation i resultaten kan bero på att studierna använde olika strategier och hade begränsad urmjölkning under olika lång tid.