En livsmedelsberedskap för en osäker framtid : En jämförande studie av svensk och finsk livsmedelsberedskap

Sammanfattning

I Sverige och Finland sker idag ett kontinuerligt och växande arbete för att skapa ökad resiliens och för att mer effektivt kunna förebygga och hantera risker, sårbarheter och hot. Grannländerna har rätt likartade utgångspunkter på en rad områden men när det kommer till krisberedskap valde Finland en annan väg än Sverige under 1990-talets slut. De avvecklade inte sin omfattande försörjningsberedskap fullt ut som Sverige gjorde. Sedan 2017 har svenska myndigheter arbetat intensivt med återuppbyggnaden av det civila försvaret och den svenska livsmedelsberedskapen. Återuppbyggnaden har öppnat ett fönster av möjligheter att påverka hur livsmedelsberedskapen ska se ut, för parallellt har Sverige fördjupat samarbetet med Finland på en rad säkerhetsrelaterade områden. Under 2021 tecknades ett samarbetsavtal om krisberedskap, civilt försvar och räddningstjänst mellan länderna. Målet är att öka vår gemensamma förmåga att förebygga och hantera risker, sårbarheter och hot på både kort och lång sikt. Med hjälp av kvalitativ textanalys uppbackat av ett teoretiskt ramverk kopplat till hur en socioekologisk resiliens kan stärkas, har denna studie granskat de regeringsuppdrag som delats ut till de svenska myndigheterna tillsammans med två finska styrdokument som reglerar den finska livmedelsberedskapen. Därutöver har tre djupintervjuer genomförts med personer som jobbar nära livsmedelssystemet, två informanter från Sverige och en från Finland för att skapa ytterligare förståelse för livsmedelsberedskapens utmaningar och möjligheter. Studien kan konstatera att både den finska livsmedelsberedskapen och den svenska beredskapsplaneringen fokuserar i huvudsak på att öka robustheten i livsmedelssystemen och trygga handelsflöden men har en försiktig och inkrementell inställning till hur en transformering mot ett hållbart livsmedelssystem ska byggas. Följaktligen är beredskapsplaneringen inriktad på att hantera kortare störningar snarare än att hantera utdragna och mer komplexa störningar, som klimatförändringar. Riskhanteringen bör spegla de hot och sårbarheter som finns och även om en väluppbyggd robusthet kan motstå störningar idag föreslås livsmedelsberedskapen, liksom den övriga politiken utformas med målet att hämma de pådrivande orsakerna (risk drivers) som bidrar till den ökade sårbarheten, annars blir det förr eller senare svårt att upprätthålla beredskapen i systemet.