"När hjärtat är fullt" : En kvalitativ studie om kuratorers emotionella belastning inom specialiserad palliativ vård

Sammanfattning

Denna studie undersöker hur hälso- och sjukvårdskuratorer inom specialiserad palliativ vård upplever och hanterar emotionell belastning i sitt arbete samt vilka strategier de använder för att bibehålla sin hälsa. Genom en kvalitativ ansats har sju intervjuer genomförts med kuratorer verksamma inom ASIH, SPSV och hospice. Analysen har genomförts med tematisk analys enligt Braun & Clarke (2006), och studien tar sin teoretiska utgångspunkt i begreppet resiliens. Resultatet visar att emotionell närvaro ses som en central och nödvändig del av yrkesrollen, där empati och känslomässig tillgänglighet är avgörande för att skapa meningsfulla möten med patienter och närstående. Emotionell belastning uppstår inte i första hand genom de svåra samtalen i sig, utan när återhämtning, reflektion och kollegialt stöd uteblir. Trots att samtalen ofta är tunga, beskrivs de även som meningsfulla och bidrar till yrkesstolthet. Den emotionella belastningen blir särskilt påtaglig när tid för återhämtning saknas, gränser suddas ut och arbetet följer med hem i form av stress, trötthet eller nedstämdhet. Kuratorerna beskriver att de ofta är ensamma i sin profession i det tvärprofessionella teamet, vilket kan förstärka känslan av otillräcklighet och bristande förståelse för deras specifika emotionella exponering. Samtidigt lyfts kollegor, både i teamet och andra kuratorer, samt extern handledning som viktiga skyddsfaktorer. Organisatoriskt stöd upplevs dock som bristfälligt och ansvaret för att hantera emotionell belastning läggs ofta på individen. Strategier för att hantera belastningen inkluderar professionell distans, gränssättning, emotionell reglering, reflektion och återhämtning, både under arbetsdagen och på fritiden. Kuratorerna använder sig medvetet av sig själva som verktyg i mötet med patienter, vilket kräver närvaro, lyhördhet och ibland även sårbarhet. Erfarenhet framträder som en viktig resurs – med åren utvecklas en djupare förståelse för gränser, återhämtning och hur den egna balansen mellan arbete och privatliv kan bevaras. Analysen visar att resiliens framträder som en dynamisk och kontextbunden process snarare än en individuell egenskap. Relationella resurser, såsom kollegialt stöd och handledning, i kombination med organisatoriska förutsättningar och individuella strategier, samverkar för att möjliggöra ett hållbart yrkesutövande. När någon av dessa komponenter brister ökar risken för långvarig emotionell belastning och psykisk ohälsa. Sammantaget visar studien att emotionell belastning inte behöver vara ett hot mot hälsa, utan kan, under rätt förutsättningar, fungera som en meningsskapande och stärkande faktor. Det emotionella arbetet ses som en naturlig del av kuratorsrollen inom palliativ vård, men för att det ska vara hållbart krävs strukturellt erkännande, möjlighet till reflektion och ett aktivt arbete med gränssättning och återhämtning. Studien pekar på vikten av att flytta fokus från individens ansvar till organisationens roll i att skapa förutsättningar för ett långsiktigt hållbart yrkesliv för kuratorer i palliativ vård.