Fickparker mellan husen : en analys av fickparker som strategi för utvecklad grönstruktur och sociala värden i Vasastaden utifrån Jan Gehls teori

Sammanfattning

Denna kandidatuppsats undersöker dels fickparkens roll som en del av en utvecklad grönstruktur i stadsdelen Vasastaden i Stockholm, dels vilka sociala värden som fickparker kan bidra med utifrån Jan Gehls teori om livet mellan husen. Grönstruktur har en stor betydelse för mänskligt liv och sociala interaktioner. Som följd av dagens strategi om förtätning i städer minskar markyta för parker och grönstrukturen riskerar att fragmenteras, vilket riskerar att påverka stadens sociala värden. Det gör att fickparker som komplement till större parker och grönområden är intressant att undersöka. Uppsatsens analys inleds med att identifiera bristområden i stadsdelen gällande närhet till grönstruktur, utifrån riktlinjen om 300 meter till en park på minst 1 hektar. Resultaten visar att Vasastadens södra och östra delar har en god nära tillgång till större parker medan Vasastadens centrala, norra och västra delar identifierades som bristområden. Bristområdena sammanfaller dessutom med en större koncentration av fickparker och får därmed särskild vikt. En högre konnektivitet och spridning av fickparker visas i studien kunna vara ett sätt att kompensera för brist på stora parker, vilket kan vara av betydelse i vardagen. Vad gäller analysen av fickparkers sociala värden framkommer det att fickparker kan skapa förutsättningar för sociala värden genom dess placering, utformning och relation till omgivningen. Fickparker påverkas mycket av sin omgivning där den lilla skalan gör den mer känslig, men också mer flexibel som stadsdelselement. Analysen visar att fickparkens geografiska läge i relation till gatustrukturen påverkar upplevelsen och aktivitetsmöjligheterna, vilket styr vilken typ av social kontakt som kan uppstå. Lågintensiva kontakter är mest förekommande i fickparker, vilket kan vara allt från att se och höra andra människor till att mötas och samtala med väletablerade kontakter. Fickparken är begränsad när det gäller fysisk aktivitet och social aktivitet i större grupp, men kan istället utgöra en social mötesplats, integrerad i kvarteren, som ger upphov till lättillgängliga och vardagliga kontakter. Slutligen identifieras även potentiella ytor i Vasastaden där fler fickparker kan utvärderas och anläggas som en strategi för en utvecklad grönstruktur. Efter denna undersökning ämnar uppsatsen bidra till ny kunskap och nya perspektiv på hur fickparker kan användas i täta stadsmiljöer, både som strategi för att utveckla grönstrukturen och för att bidra till sociala värden.