Förutsättningarna för fältkrassing Lepidium campestre som habitat för jordlöpare

Sammanfattning

Introduktionen av nya grödor i jordbruket är essentiellt för att skapa en hållbar och diversifierad odlingmiljö. Fältkrassing, en inhemsk vinterhärdig växt med potential att brukas för biobränslen, foder och livsmedel, samtidigt som den möjligtvis stärker den biologiska mångfalden och ekosystemtjänster. Genom att tillföra nya grödor till jordbrukslandskapet kan homogeniseringen minskas och därmed en motståndskraftigare och hållbarare produktion uppehållas. Denna studie undersökte om ett fält med fältkrassing påverkar förekomsten av marklevande nyttodjur, särskilt inom familjen Carabidae (jordlöpare), jämfört med ett fält med den etablerade grödan vete. Studien genomfördes på SLU:s försöksstation i Lönnstorp, Skåne, där fallfällor (pitfall traps) användes för att samla in data under fyra veckor. Två olika fält jämfördes i studien, ett fält med vete och det andra med fältkrassing, där skillnader i antal och arter av Carabidae undersöktes. Resultatet indikerar att fältkrassingfältet främjade förekomsten av mindre granivora arter i form av Harpalus affinis och Amara ovata, medans vetefältet istället dominerades av större karnivora arter i form av Pterostichus melanarius och Pterostichus niger. Trots dessa skillnader var mångfalden av olika arter väldigt likartad mellan de olika fälten. En antydan finns att de olika fälten är bättre anpassad för olika arter, där de granivora arterna finner skydd och föda i fältkrassingfältet medans karnivorna finner samma i vetefältet. Då det ändå är en så pass noterbar skillnad kan detta tyda på att fältkrassing kan bidra till en ökad biologisk mångfald eller åtminstone stärka de ekosystemtjänster där nyttodjuren livnär sig på ogräsfrön. Ytterligare försök behövs dock göras för att kunna bekräfta att resultaten beror på de olika grödorna i sig, där många utom- eller kringliggande faktorer kan vara det som främst speglas i försöket.