Framtidens planlösningar: AI som stöd i arkitektonisk design

Sammanfattning

I detta examensarbete har användningen av artificiell intelligens (AI) i arkitektens idéarbete undersökts, med särskilt fokus på genereringen av planlösningar för bostäder. Studien har genomförts för att analysera i vilken utsträckning generativa AI-verktyg kan tillämpas i det tidiga skedet av projektering, samt för att belysa deras begränsningar i relation till etablerade arkitektoniska kvalitetskriterier. Som ett första steg utformades tio referensplanlösningar manuellt i Revit, vilka därefter användes som indata i två olika AI-verktyg: PlanFinder och DALL·E. För varje referensplanlösning genererades fem alternativa planlösningar per verktyg, varav en från respektive verktyg valdes ut för vidare analys. Totalt analyserades därmed tre planlösningar per lägenhet, en manuellt ritad i Revit och två genererade med hjälp av AI i syfte att möjliggöra en jämförande studie mellan manuell och AI-baserad utformning. Analysen utgick från kriterierna proportioner, dagsljus, ytanvändning, rumsligt samband och visuell sammanhållning. Samtidigt genomfördes elva semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma arkitekter för att belysa branschens förståelse av början av idéprocessen vid skapandet av planlösningar samt dess uppfattning om AI:s roll i idéfasen. Under analysen av arbete konstaterades att AI-genererade planlösningar varierar i kvalitet och tydlighet. Enskilda kriterier har i vissa fall uppfyllts, men brister har identifierats i dagsljusförsörjning, proportioner och funktionella samband. PlanFinder har visat styrka i strukturering och zonindelning av offentliga och privata delar. DALL·E har däremot uppvisat större variation i utformning men med en svagare inre struktur och logik i rumsorganisationen. Intervjusvaren har visat att AI uppfattas som ett kreativt verktyg med potential att stimulera idéutveckling, men att mänsklig kompetens fortsatt anses nödvändig för funktionell, kontextuell och estetisk kvalitet. De slutsatser som har dragits gäller främst för det tidiga skedet av bostadsprojektering och baseras på de metoder och avgränsningar som har tillämpats i detta arbete. Genom att kombinera plananalys med intervjuer har en bredare förståelse erhållits för både tekniska och yrkesmässiga perspektiv på AI:s tillämpning i arkitektonisk gestaltning. Arbetet bidrar därmed med kunskap om AI kan användas som stöd i idéfasen och kan utgöra en grund för vidare utveckling inom praktik.