"Glasbruksarkiven är förvisso värda att bevara!" : En undersökning av händelseförloppen, användandet och bevarandet av glasbrukens samlingar med fokus på Glasriket.

Sammanfattning

I ett område mellan Växjö och Kalmar grundades 87 glasbruk mellan 1556 och 1965. Området har senare fått namnet Glasriket, och upplevde en storhetsperiod i början på 1900-talet då svenskt glas blev ett internationellt beryktat varumärke genom olika utställningar. Idag kvarstår dock bara ett fåtal, och jämförelsevis få museum har grundats åt Glasrikets materiella kulturarv. Glasbruken hade dock för vana att samla på sina egna glas i s.k. provglassamlingar eller modellager, där ”likare” ställdes undan som referens för framtida produktion. Formgivarna som var anställda vid bruken kunde också själva kurera vilka av deras konstglas som skulle sparas för eftervärlden. De större glasbrukens samlingar, Orrefors och Kosta Boda, har uppmärksammats och musealiserats i större utsträckning än de mindre bruken Lindshammar, Strömbergshyttan och Pukeberg där kommunala aktörer begränsats av medel och lämpliga lokaler. Skruf utgör ett avvikande exempel där en hembygdsförening framgångsrikt övertagit och förvaltat en glasbrukssamling. Kosta Boda har också kunnat förfoga över samlingarna tillhörande de dåvarande dotterglasbruken Åfors (1976–2013), Orrefors (2005–2009), och Skruf (1977–1980).