Gymnasieelevers resultat på Dysmate-A : Effekt av dyslexi samt språkbakgrund

Sammanfattning

Bakgrund Dyslexi är en specifik läs- och skrivsvårighet som karaktäriseras av svårigheter med avkodning och stavning och som har en multifaktoriell orsaksbakgrund. För elever i gymnasieåldern finns få normerade och validerade test för utredning. Vid utredning och testning av elever med annat förstaspråk (L1) än svenska behöver fler aspekter beaktas då språkliga kunskaper kan påverka resultat vid testning. Syfte Denna studies syfte var att undersöka om testbatteriet Dysmate-A kunde skilja mellan gymnasieelever med och utan konstaterad dyslexi samt i vilken utsträckning den svenskkurs eleverna läste (Svenska respektive Svenska som andraspråk, SVA) påverkade resultaten på deltesten. Metod Studien använde sig av det digitala testbatteriet Dysmate-A som ämnar att identifiera gymnasieelever och vuxna i risk för dyslexi. Totalt deltog 75 gymnasieelever i studien, varav 16 elever hade dyslexi och 14 elever läste svenskkursen SVA. Deltagarna besvarade även en enkät om bland annat utbildning och eventuella läs- och skrivsvårigheter. Mann-Whitney U-test användes för att jämföra skillnader i testresultat mellan elever med respektive utan dyslexi samt elever som läste Svenska respektive SVA. Resultat Elever med dyslexi fick lägre resultat jämfört med elever utan dyslexi på deltest som bedömde stavning, avkodning och läsförståelse, oavsett vilken svenskkurs de läste. Elever som läste SVA fick generellt lägre resultat på deltesten jämfört med elever som läste Svenska. Slutsatser Resultaten tyder på att Dysmate-A:s screeningtest kan skilja mellan gymnasieelever med och utan konstaterad dyslexi samt att vilken svenskkurs eleverna läser påverkade deras resultat. Detta motiverar behovet av att elever som läser SVA även bedöms på deras L1.