Håller svenska riktlinjer om artärkateter måttet? - En AGREE II-granskning av riktlinjer utformade för intensivvård

Sammanfattning

Bakgrund: Artärkateter används rutinmässigt inom intensivvården för invasiv blodtrycksmätning och provtagning. Lokala kliniska riktlinjer används för att stödja handhavande, förebygga komplikationer och säkerställa en patientsäker och evidensbaserad vård. Kvaliteten på dessa riktlinjer och i vilken grad komplikationer beskrivs är dock oklar.Syfte: Att bedöma kvaliteten på kliniska riktlinjer för artärkateter med hjälp av utvärderingsinstrumentet AGREE II, samt beskriva i vilken omfattning riktlinjerna beskriver komplikationer som patienten kan drabbas av vid vård med artärkateter.Metod: Uppsatsen genomfördes med ett deskriptivt kvantitativt upplägg. 78 svenska intensivvårdsavdelningar (IVA) för vuxna kontaktades via mejl. Riktlinjerna som inhämtades granskades oberoende av tre bedömare med AGREE II, som omfattar 23 bedömningspunkter fördelat på sex domäner. Varje punkt ges en poäng enligt instrumentets manual, och domänpoängen omräknas till procentuell uppfyllelse (0–100%). Interbedömarreliabilitet analyserades med Krippendorff’s alpha. Förekommande komplikationer extraherades strukturerat.Resultat: Totalt inkluderades 31 lokala riktlinjer från 48 IVA vars kvalitet varierade betydligt. Uppfyllelsen i Omfattning och syfte var 0–59%, Intressentmedverkan 2–59%, Noggrannhet vid framställningen 0–18%, Presentationens tydlighet 15–69%, Tillämpbarhet 1–29% och Redaktionellt oberoende 0%. Den totala kvalitetsbedömningen varierade mellan 6–78%. Majoriteten av riktlinjerna rekommenderades inte för användning eller endast med villkor eller ändringar. Interbedömarreliabiliteten varierade mellan låg, tillräcklig och tillfredsställande samstämmighet. Vanligast nämnda komplikationer var lokal infektion, följt av blödning, försämrad eller förlorad tryckkurva, trombos och kateterrelaterad blodinfektion.Slutsats: Kvaliteten på riktlinjer för artärkateter inom svensk intensivvård varierar stort, med betydande brister i metodologisk kvalitet och evidensförankring. Detta kan påverka patientsäkerheten. Resultatet understryker behovet av mer strukturerade och evidensbaserade riktlinjer.