HEM UTAN RÖTTER - KONSEKVENSERNA AV ATT BARN FLYTTAS MELLAN FAMILJER OCH INSTITUTIONEREN : LITTERATURSTUDIE OM HUR UPPREPADE PLACERINGAR PÅVERKAR BARNS ANKNYTNING

Sammanfattning

Denna studie undersöker hur upprepade placeringar i familjehemsplaceringar påverkar barns anknytningsutveckling, med särskilt fokus på de emotionella och psykologiska konsekvenserna av instabilitet i omsorgsrelationer. Med utgångspunkt i anknytningsteori och Bronfenbrenners ekologiska systemteori har en systematisk litteraturöversikt genomförts baserad på elva peer review-granskade artiklar publicerade mellan 2001 och 2025. Både kvantitativa och kvalitativa studier har inkluderats för att fånga såväl generella mönster som barns egna upplevelser. Resultaten visar att frekventa omplaceringar ökar risken för emotionell otrygghet, beteendeproblem samt svårigheter att utveckla tillit och stabila relationer. Placeringar som avbryts i förtid tenderar att försvaga barnets inre arbetsmodeller, vilket kan leda till desorganiserad anknytning och bristande känsloreglering. Samtidigt identifierar översikten skyddsfaktorer, såsom känslomässigt tillgängliga omsorgspersoner, kontinuitet i skola och närmiljö, samt strukturerat stöd till familjehem, som kan främja resiliens och möjliggöra trygg anknytning även efter tidig utsatthet. Analysen understryker att anknytning formas inte enbart genom individuella relationer, utan även av systemiska, juridiska och organisatoriska strukturer. För att främja stabil och känslomässigt trygg omsorg krävs därför insatser både på relations- och strukturplan. Studien konkluderar att placeringsbeslut bör utgå från barnets behov av långsiktig relationsmässig trygghet snarare än formell släktskap eller administrativ logik, och efterlyser anknytningsinformerad, barncentrerad praktik där barns röster får utrymme.