Höns (Gallus gallus), välfärd och regelverk : en analys av det tillbakadragna L80-förslaget i relation till nuvarande lagstiftning och intressenter

Sammanfattning

Våren 2025 gick Jordbruksverkets nya förslag på föreskrifter för sällskaps- och hobbydjur (”L80-förslaget”) ut på remiss och innehöll förslag på nya bestämmelser för bland annat marklevande fåglar, vilket inkluderade värphöns (Gallus gallus). Förslaget väckte omfattande uppmärksamhet, där olika aktörer hade skilda uppfattningar om fåglarnas utrymmesbehov, vilka vetenskapliga grunder de vilade på och hur föreskrifterna skulle påverkat såväl djurvälfärd som praktisk djurhållning. Då kritiken fick stor uppmärksamhet, inte minst i media, drog Jordbruksverket tillbaka förslaget, med avsikt att justera det. Syftet med denna studie var att kartlägga olika intressenters syn på L80-förslaget avseende marklevande fåglar (med fokus på värphöns), analysera förslaget ur ett djurvälfärdsperspektiv samt resonera kring hur förslaget skulle kunna påverka hönshållningen och äggproduktionen i Sverige generellt. Studien baserades på en enkät till hobbyhönshållare (n= 687) och intervjuer med olika aktörer. Resultaten av enkäten visade att hobbyhönshållare anser att en god djurvälfärd är viktigt och har en grundläggande förståelse för höns behov av inredning, men att olika besättningar har olika mycket tillgång till större utrymmen. Intervjuerna visade att de vetenskapliga experterna och djurskyddsorganisationen var övervägande positiva till L80-förslaget, medan hobbyhönsorganisationerna var generellt sett kritiska till förslaget. Det fanns en upplevelse av orättvisa hos vissa respondenter inför eventuellt striktare krav som bara skulle gälla för hobbyhöns och inte den kommersiella hönshållningen. Samtidigt som vikten av en god hönsvälfärd framhölls, så uttryckte flera respondenter och vissa av de intervjuade oro för hur ett nytt regelverk skulle tillämpas praktiskt och hur det skulle påverka hobbyhönshållningen i praktiken. Hobbyhönsen som finns i Sverige hålls idag på olika sätt med olika förutsättningar. De hålls av olika anledningar, såsom äggproduktion, som sällskap, krisberedskap och avel. Om L80-förslaget hade införlivats hade nästan hälften av respondenterna i denna studie behövt utöka sina utrymmen för att uppfylla kraven, men till stora delar hade övriga krav redan varit uppfyllda. Överlag var de förslag på regler som fanns i L80-förslaget vetenskapligt förankrade och respondenterna ansåg generellt att ett framtida regelverk för hobbyhöns ska reglera samma områden som det tillbakadragna förslaget gjorde, såsom tillgång till utevistelse, skydd, sittpinne, värprede, berikning och sandbad. Merparten av respondenterna vill inte se lika stora utrymmeskrav i nästa förslag, även om det fanns visst stöd för något större utrymmen. Sammanfattningsvis finns det sannolikt goda förutsättningar att utveckla framtida föreskiftförslag som tar hänsyn till en god djurvälfärd åt hönsen med förankring hos hönshållare, då det övergripande målet hos både Jordbruksverket och respondenterna föreföll vara detsamma. Baserat på vad som framkommit i studien bör det övervägas ett eget eller mer anpassat regelverk för hobbyhöns då föreskriften för den kommersiella hönshållningen (L111) inte är anpassad för mindre besättningar.