I gränslandet mellan barns bästa och förskolans struktur : Ett utvecklingsarbete om mikro-BKA i vardagliga beslut

Sammanfattning

Principen om barnets bästa utgör en central utgångspunkt i såväl FN:s konvention om barnets rättigheter som i Läroplan för förskolan. Samtidigt formas vardagliga beslut i förskolan av organisatoriska villkor och tidspress, vilket påverkar hur denna princip aktualiseras i praktiken. Syftet med detta utvecklingsinriktade examensarbete är att undersöka hur bedömningar av barnets bästa formas i vardagliga beslut i förskolans praktik samt att pröva hur ett gemensamt reflektionsstöd kan bidra till att synliggöra och utveckla dessa bedömningar. Utvecklingsarbetet har genomförts med en aktionsforskningsansats och är praktiknära till sin karaktär. Utvecklingsinsatsen bestod av ett reflektionsstöd i form av så kallade mikro-BKA-kort, inspirerade av barnkonsekvensanalyser men anpassade till förskolans vardagliga beslutssituationer. Materialet prövades under en begränsad period i ett arbetslag på en kommunal förskola i södra Sverige. Empirin utgörs av fältanteckningar från prövoperioden samt semistrukturerade intervjuer med deltagande pedagoger efter genomförd insats. Analysen, som tolkats med stöd i Lipskys teori om professionellt handlingsutrymme samt Peterssons begrepp om strukturstyrda och processinriktade tolkningar av barnets bästa, indikerar att organisatoriska villkor såsom bemanning, schemaläggning och rutiner i hög grad formar pedagogers handlingsutrymme och prioriteringslogik i vardagliga beslut. Samtidigt tyder materialet på att mikro-BKA-korten i vissa situationer fungerade som ett reflektionsstopp, där invanda handlingsmönster tillfälligt bröts och alternativa handlingsmöjligheter kunde uppmärksammas. I dessa situationer initierades även kollegiala samtal där barns perspektiv uppmärksammades och diskuterades mer explicit i relation till besluten. Utvecklingsinsatsen synliggör därmed hur stödstrukturer på mikronivå kan bidra till att öppna upp beslutsprocesser för reflektion, samtidigt som de verkar inom de strukturella ramar som ytterst präglar förskolans praktik. Resultaten är kontextbundna och gör inga anspråk på generalisering.