Internationell adoption: räddning eller risk? : En diskursanalytisk undersökning av svenska policytexter, 2003-2025

Sammanfattning

Denna studie undersöker hur internationell adoption konstrueras i samtida svenska policytexter genom en kvalitativ diskursanalytisk ansats inspirerad av Carol Bacchis WPR-ansats. Analysen kompletteras med postkolonial teori samt Edward Saids teori om orientalism. Materialet består av tre statens offentliga utredningar och två riksdagsmotioner från perioden 2003–2025. Syftet är att analysera vilka problemrepresentationer som framträder i relation till internationell adoption och hur begreppet ”barnets bästa” används för att legitimera olika förståelser av internationell adoption, både som humanitär räddning och som risk. Resultatet visar att internationell adoption framställs som både en humanitär praktik där barn erbjuds trygghet, familj och bättre levnadsvillkor, och som en verksamhet präglad av globala ojämlikheter, oegentligheter och bristande rättssäkerhet. Analysen synliggör även hur föreställningar om svenskhet, västerländsk modernitet och relationen mellan ”vi” och ”de andra” reproduceras i materialet. Studien visar att begreppet ”barnets bästa” fungerar som ett centralt legitimationsbegrepp, vars innebörd varierar beroende på diskurs. Resultatet bidrar till IMER-fältet genom att belysa hur internationell adoption är kopplad till frågor om identitet, tillhörighet och makt.