Klass och människovärde i Emilio och glömskan : en marxistisk litteraturanalys

Sammanfattning

I Paco Rocas serieroman Emilio och glömskan skildras åldrande och demens inom en institutionsmiljö, där människovärde ofta kopplas till nytta, självständighet och produktivitet. Genom det visuella berättandet synliggörs hur de äldre riskerar att marginaliseras när deras kognitiva förmågor avtar. Samtidigt blottläggs spänningen mellan omsorgsideal och den institutionella vardagens krav, vilket öppnar för samhällskritisk läsning av klass, avhumanisering och värde. Syfte: Syftet med uppsatsen är att synliggöra hur serieromanen genom visuella och narrativa uttryck gestaltar klass och människovärde i Paco Rocas serieroman Emilio och glömskan. Fokus ligger på hur avhumanisering, klass och värde samt alienation framträder genom karaktärerna Emilio, Rosario och Miguel i den institutionella miljön. Metod: Analysen har genomförts via närläsning av serieromanen med utgångspunkt på marxistisk litteraturteori med hjälp av McClouds begreppsapparat. Fokus har legat på hur klass och värde gestaltas genom text och bild i samverkan, samt hur detta påverkar karaktärernas samhälleliga ställning. Resultat: Studien visar att texten kopplar Emilios värde till hans tidigare yrkes och samhällsroll inom den ekonomiska strukturen och beskriver hur han förlorar sin status och inflytande i takt med att hans yrkesroll försvinner hans status och inflytande. I texten reduceras Emilio ifrån ett handlande subjekt till ett objekt för omsorg och hantering, där hans erfarenheter och relationer ges begränsat utrymme. I kontrast till Emilio visar analysen hur Rosario gestaltas genom en subjektiv inre erfarenhet som inte fullt ut underordnas samma nyttokrav kopplade till arbete och produktion. Sammantaget visar analysen hur serieromanen problematiserar ett samhällssystem där människovärde knyts till arbete och användbarhet, och hur detta blir synligt i åldrande och institutionell miljö.