Koloradoskalbaggen i svensk kontext : så hanterar vi en invasion

Sammanfattning

Koloradoskalbaggen, Leptinotarsa decemlineata, är en allvarlig insektsskadegörare på potatis som på kort tid kan äta upp all bladmassa på ett potatisfält. Globalt sett förstör den potatis värt flera miljarder dollar varje år och är därför ansedd som en internationell superpest. Det som framförallt gör den problematisk är dess stora förmåga att bilda resistens mot insekticider (bekämpningsmedel mot insekter). Koloradoskalbaggen är ännu inte etablerad i Sverige men då och då blir potatisfält angripna av immigrerande skadegörare varpå de ständigt utgör ett hot mot svensk potatisodling. Senast Sverige blev angripet, år 2021, fanns ingen beredskapsplan för hur man skulle agera, vilket kan ha föranlett att det tog längre tid än nödvändigt innan några åtgärder genomfördes. Syftet med denna studie är därför att sammanställa ett underlag som ska kunna vara till hjälp i olika framtidsscenarion där koloradoskalbaggen kan bli ett problem. Litteraturstudien har genomförts med datainsamling från databaserna SLU Primo, Web of Science samt Google. Utöver det har information om nationella bekämpningsstrategier getts ut av svenska Jordbruksverket, finska Livsmedelsverket och danska SEGES Innovation. Resultatet visade dels att koloradoskalbaggen har goda förutsättningar för att kunna sprida sig till södra Sverige och överleva med en generation per år. Det visade sig också att det finns ett relativt begränsat antal verktyg att ta till för bekämpning. I kemisk väg finns det de tre preparaten NeemAzal-T/S, Mospilan och Carnadine. De fysiska åtgärdsmetoder som finns är handplockning, flamning och dikesgrävning. Idag kan man jobba med växtföljd och eventuellt med naturliga fiender som biologisk bekämpning, men i framtiden kan biotekniska lösningar komma att spela stor roll för bekämpningen. Undersökningen av svensk, finsk och dansk bekämpningsstrategi visade att Finland var det enda landet med en uttalad strategi. Vid jämförelse av hur de olika länderna går till väga var Sveriges och Finlands strategi mest lika men också mest omfattande eftersom fler metoder än endast kemisk bekämpning används. Slutligen var den svenska hanteringen av angreppet 2021 i stora drag bra. Det som skulle kunna förbättras är delvis tiden det tar från att ett angrepp upptäcks till att en åtgärd görs. Man skulle även kunna jobba mer för att minska spridning från den hårdast angripna delen av fältet. Det är svårt att säga en exakt plan för hur man ska gå till väga i förhand då åtgärderna beror väldigt mycket på angreppets karaktär. Däremot kan det konstateras att förebyggande strategier så som naturliga fiender och fysiska barriärer inte gör någon större nytta idag när koloradoskalbaggen förekommer så pass sällan. Dessa åtgärder skulle dock kunna vara aktuella ifall den etablerade sig i Sverige. Då hade i stället de dyra och tidskrävande åtgärderna, exempelvis handplockning, varit orimliga.