Kommunikation på dödligt allvar: Coronakrisens visuella inramning i Sverige och Danmark under pandemins tidiga skede

Sammanfattning

Denna uppsats undersöker hur den initiala kriskommunikationen kring covid-19-pandemin visuellt ramades in i Sverige och Danmark under pandemins tidiga skede våren 2020. Med utgångspunkt i en kvalitativ, jämförande fallstudie analyseras hur Folkhälsomyndigheten och Sundhedsstyrelsen genom presskonferenser och infografiska Facebookvideor konstruerade mening, auktoritet och institutionell legitimitet i en situation präglad av osäkerhet och snabbt föränderlig kunskap. Studiens teoretiska ramverk kombinerar ramanalys, semiotik och legitimitetsteori med perspektiv från kriskommunikation och informationsdesign. Analysen visar att de två myndigheterna använde skilda visuella strategier som speglar respektive lands övergripande pandemistrategi. Den danska kommunikationen präglas av en hög grad av ritualisering, politisk närvaro och en samordnad visuell iscensättning som ramar in pandemin som ett akut nationellt krisläge och legitimerar kraftfulla åtgärder. Den svenska kommunikationen kännetecknas istället av en mer lågmäld, teknokratisk och fragmenterad visuell inramning där expertmyndigheter står i centrum och där individens ansvar och tillit till rationell förvaltning betonas. Vidare visar studien att skillnaderna även manifesteras i den infografiska kommunikationen på sociala medier, där den danska kommunikationen i högre grad använder tydliga piktogram och visuella narrativ för att minska kognitiv friktion, medan den svenska kommunikationen uppvisar drag av visuell komplexitet som kan försvåra snabb avkodning. Sammantaget bidrar studien till en fördjupad förståelse av hur visuell kriskommunikation fungerar som ett centralt verktyg för legitimitetsproduktion i moderna mediesamhällen, samt hur visuella uttryck inte enbart informerar utan aktivt formar upplevelsen av risk, ansvar och styrning i krissituationer.