Kompetensutveckling mellan organisatoriska förutsättningar och klassrum

Sammanfattning

Bakgrunden till denna studie är forskning som visar att vanligt förekommande former av lärares kompetensutveckling inte nödvändigtvis leder till förbättrade elevresultat och i vissa fall kan ha negativa effekter. De visar att elevers resultat i naturvetenskap stagnerat sedan 2003, samtidigt som elevers motivation och självförtroende i ämnet har minskat. Detta väcker frågor om hur kompetensutveckling bör organiseras för att bli meningsfull i undervisningens praktik. Studien har en kombinerad kvantitativ och kvalitativ design och bygger på en enkät riktad till lärare inom det naturvetenskapliga ämnesområdet samt semistrukturerade intervjuer med åtta gymnasielärare i fysik och kemi. Därutöver presenteras en preliminär version av en strategier för kompetensutveckling för två skolledare inom en kommunal skolorganisation. Intervjumaterialet har analyserats med en tematisk analysmodell. Resultaten visar att lärare efterfrågar praktiska och cykliska former av professionellt lärande där kollegial analys, prövning och återkoppling utgör centrala inslag. Avgörande hinder är brist på tid, begränsade organisatoriska strukturer samt en ökande tendens att förlägga ansvaret för kompetensutveckling på den enskilda läraren utanför ordinarie arbetstid. Skolledare betonar vikten av psykologisk trygghet och extern expertis för att möjliggöra meningsfull kompetensutveckling. Studien visar att lärare och skolledare lyfter strukturerad återkoppling, kollegiala normer och långsiktig organisering som viktiga förutsättningar för att kompetensutveckling ska kunna omsättas i undervisningspraktiken. Studien resulterade även i ett strategiförslag med organisatoriska rekommendationer för att stödja hållbar kompetensutveckling.