Korrelationer mellan styrka, explosivitet och sprintförmåga : En retrospektiv studie av sprinters på svenska friidrottsgymnasium

Sammanfattning

Bakgrund: Styrka och explosivitet i nedre extremitet är viktiga kvalitéer hos en sprinter och är vanligt att testa på svenska friidrottsgymnasium. Tidigare studier har visat signifikanta samband mellan styrka, explosivitet och sprintförmåga, men det saknas studier på sprinters i gymnasieålder. Syfte: Syftet med studien var att undersöka samband mellan maximal sprintförmåga samt styrka och explosivitet i nedre extremitet bland sprinters på svenska friidrottsgymnasium. Studien syftade vidare till att analysera hur utvecklingen av maximal sprintförmåga samt styrka och explosivitet i nedre extremitet såg ut under gymnasiet för dessa elever. Metod: Studien var en retrospektiv tvärsnittsstudie med en kvantitativ ansats och data med resultat från 1RM knäböj, CMJ och flygande 30 meter sprint samlades in via mejl från svenska friidrottsgymnasium. 79 elever inkluderades i studien och statistik analys med korrelationsanalyser och mixed repeated measures ANOVA utfördes för att undersöka korrelationer och utveckling. Resultat: En signifikant korrelation observerades mellan maximal sprintförmåga och styrka i nedre extremitet hos manliga elever (r=-0,486, p=0,008) och en icke-signifikant korrelation uppmättes bland kvinnliga elever (r=-0,264, p=0,184). Det observerades signifikanta korrelationer mellan maximal sprintförmåga och explosivitet i nedre extremitet hos både manliga och kvinnliga elever (r=-0,459, p=0,007; r=-0,490, p=0,003). Inga korrelationer uppmättes mellan styrka och explosivitet i nedre extremitet (r=0,103, p=0,648; r=0,098, p=0,665). Statistiskt signifikanta förbättringar observerades från årskurs 1 till 3 i både 1 RM-knäböj (93 till 129 kg [+39 %] hos manliga elever och 57 till 74 kg [+30 %] hos kvinnliga elever; p <0,001) och flygande 30 meter sprint (3,3 till 3,1 s [−6 %] respektive 3,8 till 3,7 s [−3 %]; p <0,001), medan inga statistiskt signifikanta förändringar observerades i prestation på CMJ (p = 0,77). Slutsats: Explosivitet i nedre extremitet tenderar att ha ett måttligt samband med maximal sprintförmåga hos både manliga och kvinnliga sprinters i gymnasieålder, precis som styrka i nedre extremitet tenderar att ha med maximal sprintförmåga hos manliga sprinters i gymnasieålder. Sambanden som uppmätts stärks av tidigare forskning som visat liknande resultat för vuxna sprinters och fotbollsspelare. Utvecklingen av prestation på flygande 30 meter sprint och 1 RM knäböj tycks vara tydlig bland manliga och kvinnliga sprinters i gymnasieålder, vilket stärks av tidigare forskning utförd på lagidrottare.