Kunskap i samhällskunskap : gymnasielärares konstruktion av relationen mellan innehåll och förmåga

Sammanfattning

Denna studie undersöker hur gymnasielärare i samhällskunskap resonerar kring relationen mellan substantiell och proceduriell kunskap i undervisningen. Syftet är att analysera hur lärare beskriver och motiverar balansen mellan faktakunskaper och analytiska förmågor samt vilka kunskapsideal som kommer till uttryck i deras resonemang. Studien bygger på en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer genomfördes med åtta gymnasielärare i samhällskunskap. Materialet analyserades genom tematisk analys med stöd i teorier om kunskapssyn och ämneskonceptioner. Resultatet visar att lärarna i stor utsträckning beskriver substantiell och proceduriell kunskap som ömsesidigt beroende av varandra. Substantiell kunskap framställs ofta som en grund för elevers möjligheter att utveckla analysförmåga, kritiskt tänkande och demokratisk förståelse. Samtidigt tyder resultaten på att undervisningens utformning påverkas av faktorer såsom elevgruppers förutsättningar, digitalisering och samhällsförändringar. I lärarnas resonemang framträder ett kunskapsideal där faktakunskaper och analytiska förmågor i stor utsträckning förstås som nära sammanlänkade.