Kvinnors erfarenheter av att genomgå klimakteriet : En litteraturöversikt i omvårdnadsvetenskap

Sammanfattning

Bakgrund: För kvinnor är klimakteriet en naturlig och ofrånkomlig del av det reproduktiva åldrandet och innebär fysiologiskt att fertiliteten upphör. Det är en gradvis process som inträder när äggstockarnas östrogenproduktion minskar och ger ofta upphov till besvär som påverkar kvinnan i varierande grad. Processen är inte enbart fysiologisk; kvinnans hälsa, välbefinnande och identitet i stort kan påverkas av klimakteriet. Som livsfas innebär klimakteriet inte sällan psykosociala, existentiella och känslomässiga förändringar, men varje kvinna och klimakterium är unikt. Syfte: Att beskriva kvinnors erfarenheter av att genomgå klimakteriet. Metod: Föreliggande litteraturöversikt är baserad på tio vetenskapliga originalartiklar varav alla tio är av kvalitativ metod. Artiklarna söktes systematiskt fram i de vårdvetenskapliga databaserna CINAHL Complete och PubMed och analyserades utifrån Fribergs analysmetod. Resultat: Resultaten presenteras i fyra huvudteman, (1) Kropp och sinne i obalans, (2) Förändrad sexualitet och relationer, (3) Kunskapsbrist och (4) Ny tid, ny identitet. Sammanfattningsvis upplevde en stor andel kvinnor besvär som i varierande grad påverkade deras livskvalitet. Kvinnorna upplevde avtagande libido vilket påverkade den sexuella livskvalitén. Kvinnorna beskrev att de själva och omgivningen, inklusive vården, hade kunskapsluckor kring klimakteriet som inte sällan ledde till skamkänslor. Klimakteriet upplevdes som en tid av förändring där den avtagande fertiliteten och den nya livsfasen både sörjdes och välkomnades. Slutsats: För kvinnor är klimakteriet en transitionsfas som är unik för varje kvinna som genomgår det. Det är en komplex process som påverkas av fysiska, psykiska, samhälleliga och relationella faktorer. Ett personcentrerat förhållningssätt som beaktar kvinnans individuella upplevelse är avgörande för att främja kvinnans hälsa och välbefinnande. Kunskapen om klimakteriet hos vårdgivare, men också hos allmänheten, bör breddas för att denna livsfas ytterligare ska etableras som naturlig och bortom stigma.