Den osynliga resiliensen: Digitala beroenden och verksamhetsnära Anpassningar inom hälso och sjukvården

Sammanfattning

Digitaliseringen inom hälso- och sjukvården har skapat avancerade systemstöd, men har samtidigt medfört ett djupt digitalt beroende. Det digitala journalsystemet fungerar idag som ett aktivt nav i vårdens operativa flöde, vilket gör verksamheten akut sårbar vid IT-stopp. Traditionell krisberedskap är ofta dokumentbaserad och strategisk, vilket skapar ett operativt glapp gentemot den kliniska verkligheten på golvet när tekniken faller bort. Syftet med studien är att belysa hur vårdpersonal vid ett sjukhus uppfattar digitala beroenden och hur detta påverkar arbetet med risk- och krisplanering. Studien bygger på en kvalitativa ansats med semistrukturerade intervjuer med vårdpersonal (klinisk personal och enhetschef) samt en säkerhetssamordnare vid ett sjukhus. Empirin har kompletterats med kartläggningar av digitala flöden och konceptuella simuleringar av konsekvenser vid systembortfall. Materialet har analyserats utifrån socioteknisk systemteori. Studiens resultat visar på en fundamental obalans i sjukhusets sociotekniska system, där den tekniska dimensionen har optimerats medan den sociala optimeringen, i form av praktisk träning och tydlig rollfördelning, har försummats. Vid digitala avbrott uppstår en "osynlig resiliens" där vårdens fortlevnad vilar på personalens akuta improvisationer och informella lösningar. Vad detta innebär är att databaserade och digitala störningar inte kan betraktas som isolerade IT-fel, utan utgör kritiska kliniska utmaningar. Studien konkluderar att organisationer måste formalisera denna osynliga kompetens till systematiska reservrutiner och införa vårdnära krisövningar för att stärka den analoga handlingskraften och säkra patientsäkerheten.