Mellan regelverk och relation : En insyn i svenska grundskolors arbete med problematisk frånvaro

Sammanfattning

Skolfrånvaro är ett konstant och växande problem. I omgångar har ansvariga myndigheter sjösatt flera utredningar kring frånvaro och frånvaroarbete ute i svenska skolor där man har utforskat orsaker till frånvaro och rutiner för att förebygga den. Utredningarna slår fast att rutiner finns men också att det på vissa skolor råder en brist på tillvaratagande avvägledarens kompetens, trots att dessa kompetenser ses som viktiga för att förebygga frånvaro. Syftet med denna studie är därför att undersöka hur professioner inom grundskolan beskriver sitt arbete med elever med långvarig frånvaro, i vilken utsträckning och på vilket sätt involveras studie- och yrkesvägledning i arbetet med dessa elever samt vilka möjligheter och utmaningar personalen ser i att använda vägledare som stöd för att öka närvaro hos elever med långvarig frånvaro. För att besvara dessa frågor har studien använt sig av en kvalitativ blandmetod bestående av semistrukturerade intervjuer med tre vägledare och tre rektorer samt två fokusgrupper bestående av lärare,special- och socialpedagog. Empirin har sedan analyserats genom Bergs frirumsmodell, Bronfenbrenners ekologiska systemteori samt samtalsteori hämtad från Egans tankar om den hjälpande relationen. Resultatet visar att rutiner och riktlinjer inte alltid är anpassade efter varje skolas unika elevsituation men också att relationsbyggande och samverkan inom organisationen och med externa parter är framgångsfaktorer i frånvaroarbetet. En central slutsats är att rutiner och riktlinjer kan fungera både möjliggörande och hindrande i frånvaroarbetet men också att vägledaryrkets unika ställning uppstår i att ges utrymme men också våga nyttja det.