Mellan trygghet och övervakning: Tågvärdars upplevelser av kroppsburna kameror i kollektivtrafiken

Sammanfattning

Denna studie undersöker hur tågvärdar och kontrollanter inom svensk kollektivtrafik förhåller sig till kroppsburna kameror som integritetskänslig teknik i en utsatt arbetsmiljö. Tidigare forskning om kroppsburna kameror har främst fokuserat på polisiär verksamhet, medan forskning om användningen inom kollektivtrafiken är mer begränsad. Studien syftar till att bidra med kunskap om hur tekniken upplevs i relation till trygghet, arbetsmiljö och integritet, samt vilka faktorer som påverkar acceptans och användning av tekniken. Ett teoretiskt ramverk med fokus på teknikacceptans, övervakning och arbetsmiljö tillämpas. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer med sex informanter från två olika tågoperatörer. Resultatet visar att kroppsburna kameror främst upplevs som ett stöd för trygghet, dokumentation och konflikthantering i mötet med resenärer. Samtidigt väcker användningen frågor om integritet och övervakning. Studien bidrar med tre centrala insikter: teknikacceptans i kollektivtrafikens utsatta arbetsmiljöer formas av delade erfarenheter av otrygghet snarare än av teknikens egenskaper; surveillance studies-perspektivets traditionella bild av övervakning behöver nyanseras i situationer där den som bär kameran själv är den utsatta parten; samt kamerans successiva övergång från komplement till förutsättning för ett tryggt arbete.