Mot oändligheten och vidare : En kvalitativ studie angående förskollärares uppfattningar av digitala verktyg för barn i behov av särskilt stöd

Sammanfattning

Syftet med studien är att synliggöra förskollärares uppfattningar av fenomenet digitala verktyg för barn i behov av särskilt stöd. Studien var kvalitativ och utgjordes av semistrukturerade intervjuer som genomfördes med stöd av en intervjuguide. Respondenterna utgjordes av legitimerade förskollärares med minst två års arbetslivserfarenhet av förskolläraryrket. I delstudie två deltog dock en legitimerad förskollärare med mindre än två års erfarenhet. Studien utformades utifrån två separata delstudier. Det teoretiska perspektivet i studien var fenomenografi och ansatsen löpte som en röd tråd genom alla kapitel i studien. De centrala begrepp som användes i studien var erfara, fenomen, kategorier, kritiska aspekter och utfallsrum. Det empiriska material som producerades analyserades med hänsyn till det teoretiska perspektivet samt frågeställningar och syfte. Frågeställningarna konstruerades utifrån syfte och teoretiskt perspektiv. Resultatet visade att förskollärare erfar fenomenet (Marton, 1981) digitala verktyg för barn i behov av särskilt stöd på skilda sätt. Förskollärare erfar således fenomenet digitala verktyg för barn i behov av särskilt stöd som någonting som möjliggör, begränsas, medför krav, kräver förutsättningar och behöver anpassas samt påverkar. Resultatet visade tillika att olika aspekter behövde urskiljas kring fenomenet för att på bästa sätt möjliggöra för inkludering och lärande. Några av de aspekter som urskildes var lek, kommunikation, ekonomi, kompetens samt pedagogiskt innehåll. En slutsats kring resultatet är att arbetet med digitala verktyg för barn i behov av särskilt stöd är krävande. Arbetet med digitala verktyg för barn i behov av särskilt stöd behöver få ta tid eftersom det skapar ytterligare möjligheter till inkludering och lärande för barn i behov av särskilt stöd.