När högläsning blir ett gemensamt samtal : En studie om förskollärares uppfattningar om dialogisk högläsning i förskolan

Sammanfattning

Denna studie handlar om förskollärares uppfattningar om dialogisk högläsning i förskolan. Tidigare forskning pekar på att högläsning har betydelse för barns språkutveckling, men också att högläsning kan genomföras på olika sätt beroende på hur förskollärare organiserar samtal, delaktighet och interaktion kring texten. Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare uppfattar dialogisk högläsning i förskolans undervisning, samt att utifrån deras perspektiv synliggöra hur arbetet med dialogisk högläsning tar sig uttryck i praktiken. Genom semistrukturerade intervjuer har vi undersökt fem verksamma förskollärares uppfattningar och beskrivningar av dialogisk högläsning. Det empiriska materialet har analyserats med utgångspunkt i en fenomenografisk ansats, där fokus ligger på att synliggöra variationer i hur dialogisk högläsning uppfattas. Literacy används som teoretiskt ramverk för att tolka hur språk, delaktighet och meningsskapande kommer till uttryck i förskollärarnas beskrivningar. Resultatet visar att förskollärarna uppfattar dialogisk högläsning som betydelsefull för barns språkutveckling och de beskriver även att barns delaktighet är en central del av högläsningssituationen. Samtidigt framträder en spänning mellan mer traditionella former av högläsning och dialogiska arbetssätt där barn får vara aktiva. Vidare visar resultatet att förskollärarna beskriver att dialogisk högläsning kan genomföras på olika sätt beroende på didaktiska val, barngruppens behov och verksamhetens organisatoriska villkor. Studien bidrar med kunskap om hur dialogisk högläsning ges innebörd i förskollärares beskrivningar av förskolans praktik. Studien kan även bidra med insikter kring vikten av kollegial reflektion i arbetslag om hur dialogisk högläsning kan genomföras.