När ingen kan följa med hela vägen - patienters erfarenheter av existentiell ensamhet i livets slut : En kvalitativ systematisk litteraturstudie

Sammanfattning

Bakgrund Palliativ vård är en symtomlindrande vård med ett tvärprofessionellt förhållningssätt som riktar sig både till patienter och närstående baserat på enskilda behov. Förutom fysiska symtom uppmärksammas även psykiska, sociala och existentiella aspekter av lidande. Existentiell ensamhet kan förstås som en del av människans livsvillkor. Den knyter an till frågor om livets mening, identitet, frihet och dödlighet, och rör vår upplevelse av att i grund och botten vara ensam om vårt eget liv och vår egen död. Denna form av ensamhet kan aktualiseras i olika skeden av livet. Inom den palliativa kontexten är detta särskilt framträdande, vilket tydliggör behovet av studier som fördjupar förståelsen av patienters upplevelser av detta fenomen. Syfte Syftet med studien är att syntetisera forskning av patienters erfarenheter av existentiell ensamhet i livets slut. Metod Studien är en systematisk litteraturöversikt med stöd av Bettany-Saltikov och McSherrys metod. Den tematiska analysen av de 13 kvalitativa artiklar som inkluderades i resultatet baserades på Braun och Clarkes metod för tematisering vilket genererade fyra teman och två underteman. Resultat Resultatet från de kvalitativa artiklarna visade att existentiell ensamhet uppstod i konfrontation med den förestående döden och att patienterna försökte skydda sig från existentiell ensamhet genom närhet och relationellt stöd. Trots detta upplevde patienterna att de kände sig ensamma inför världen och andra, och att deras jag höll på att upplösas. Det visade sig även att den fysiska kroppen upplevdes som existentiell och hanteringen av denna kropp och upplevelsen av kroppsliga förändringar påverkade känslan av existentiell ensamhet. Slutsats Existentiell ensamhet vid allvarlig sjukdom och förestående död prövar relationer, identitet och upplevelse av livsmening. Kroppsliga förändringar kan förstärka denna ensamhet genom identitetsförlust. Detta visar behovet av palliativ vård som integrerar fysiska, psykiska, sociala och existentiella dimensioner som delar av samma lidande.